Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
gamla kyrkans anhängare — Vadstenabröderna återvände från
mötet »upprörda och förvirrade» —, och av dem framkallades
en ännu farligare stormlöpning mot den nya lärans förkunnare
och försvarare, mot mäster Lars och mäster Olov. Den förre
synes ha uppträtt djärvt och bestämt. »Glaset är snart utlupet
för den part, som här till dags varit mycket väldig», skrev han
1527 hotande till en abbedissa. Ett och annat kloster
upplöstes redan nu, munkar och nunnor spriddes kring landet och
uppförde sig kanske icke alltid så korrekt, och klostrets
klenoder och bohag togos om hand för kronans räkning. Jäsningen
kom till utbrott i »västgötaherrarnas uppror».
* *
Något större förtroende hade aldrig rått mellan konungen
och hans gamle frände herr Ture Jönsson; redan tidigt antydes,
att förhållandet dem emellan varit spänt, men skenet
upprätthölls tills vidare, så mycket mer som den senare, trots sina
tvetydiga föregåenden, i Västergötland åtnjöt lagmanskapets
traditionella anseende och det mera materiella, som en stor
förmögenhet skänkte hos det unga och föga nogräknade frälset,
vars skaplynne kan karakteriseras därav, att det i honom såg
»en fader». Herr Ture var vidare ingen det självständiga
initiativets man och föga ägnad att uppträda som ledare, ehuru börd
och yttre förhållanden givit honom en framskjuten plats; han
synes i det längsta ha velat undvika att riskera sin ställning som
stor godsägare. Nu hade han emellertid på en herredag i Lödöse
1528 lidit en betydande ekonomisk motgång. I en arvstvist
med konungen hade rådet och adeln givit den senare rätt, och
detta lär ha gått motparten djupt till sinnes. Om för övrigt
hos denna opålitliga natur fanns någon fast övertygelse, så var
det tillgivenheten för den katolska kyrkan, vars ställning sedan
1 Saken gällde en del av arvet efter Sten Sture d. ä. och dennes maka
Ingeborg Åkesdotter Tott, nämligen utom annat ett par hundra gårdar, som köpts för den
senares penningar och efter hennes död delats mellan hennes syskon och deras
avkomma. Ture Jönsson hade varit gift med en dotterdotter till en fru Ingeborgs syster
och hade därigenom kommit i besittning av en del av arvet. Gustav Vasa åter
uppträdde som arvkrävare i egenskap av systersons son till Sten Sture.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
