Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOMÖTET I ÖREBRO
några år under konungens uppenbara skydd så hänsynslöst
undergrävdes; han hade till det sista varit biskop Brasks förtrogne.
Och här mötte honom understöd från annat håll. Biskopen i
Skara, Magnus Haraldsson, i övrigt ingen framstående man,
hade genom kyrkans upprepade beskattning och genom de nya
läror, som i Upplanden alltmera oförtäckt förkunnades, bragts i
en fientlig sinnesstämning. Han hade motsträvigt samtyckt till
Västerås’ recess och förlorat sin förläning (Läckö slott m. m.), han
hade varit med på kyrkomötet i Örebro och underskrivit
dess beslut men uppenbarligen mot sin vilja, hur varsamt än
dessa voro avfattade, och på nyåret 1529 ställdes i utsikt nya
krav på hjälp från kyrkan för att betala den ändlösa skulden
till Lybeck. Det kunde vara på tiden att slå ett slag för
kyrkans rätt. Varför skulle ej en av rikets prelater i förening med
en av rikets stormän nu, liksom mer än en gång förr, kunna
välta en tron och fördriva en konung, på samma gång våldsam,
härsklysten och gudlös? Betecknande nog synes Ture Jönsson
ej ha ärnat att på eget huvud sätta den krona, som skulle
stötas från Gustavs. Den vanskliga och farliga äran skall han ha
ämnat åt en yngre ståndsbroder i Västergötland.
Alla samtida vittnesbörd hänvisa till den gamle hovmästaren
och till biskopen i Skara såsom upphovsmän till den oro, som
nu utbröt och som synes ha överraskat konungen. Den antog
från början farliga dimensioner; hela Götaland tycktes komma
i rörelse för den gamla kyrkans sak, och även konungens lojala
anhängare grepo till ordet för densamma. Man trodde sig ha
spunnit sitt garn mycket fint, då man lät början ske i Småland,
där allmogen tvivelsutan länge bearbetats av präster och
munkar och där man lyckats vinna Jönköping och dess borgmästare
Nils Arvidsson för saken. I början på året hade en för övrigt
föga känd kunglig fogde Gottfrid Sure fått Nydala kloster i
förläning och förmodligen bortflyttat några av dess klenoder.
Det var i Västra härad, där Nydala ligger, som rörelsen utbröt
och fogden ihjälslogs. Samtidigt återvände konungens syster
grevinnan Margareta, åtföljd av sekreteraren Wulf Gyler, från
Tyskland. De tillfångatogos i Jönköping, och Margareta
skickades till Ture Jönsson; man önskade måhända hava en gisslan
i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
