- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
154

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

i sin hand. Allmogen i norra Småland samlades i början av
april på ett par orter och uppsatte här anklagelseskrifter mot
konungen, vilka med uppmaningar till anslutning sändes dels
till Östergötland, dels till Västergötland, alldeles som man en
gång från Dalarne hade gjort mot Kristian II. Det var hårda
ord konung Gustav fick höra. En okristlig regering hade
uppkommit i riket av det luterska kätteriet, så att allesammans
hotades med fördärv; klostren lades för fäfot och plundrades;
sakramenten och andra kristna bruk föraktades, vilket kunde
bevisas av de böcker, som trycktes; konungen och hans
omgivning åto kött under fastan, och mässboken förvandlades på
svenska; biskopar, prelater, munkar och präster fördrevos, i stället
insattes kättare och förlupna munkar, och den nye konungen,
den omilde konung Kristians like, borttog det lilla, som folket
kunnat rädda undan den senare. Av sådana orsaker uppsade
de nu konung Gustav trohet, ville med liv och makt vara på
hans argaste och värsta samt uppmanade naborna att straffa
honom och hans luterska parti, slå ihjäl hans fogdar o. s. v.

I Östergötland jäste det nog flerstädes i rättrogna katolikers
sinnen, men domkapitlet saknade en kraftig ledare, och den högre
adeln ställde sig på konungens sida, så Måns Johansson (Natt och
Dag) på Bro (numera Brokind), så den gamle Holger Karlsson på
Björkvik i Skärkinds härad, av den ansedda men snart utslocknade
Geraätten, vilken såsom konung Kristians anhängare varit
landsflyktig men 1524 fått återvända och återtaga sin gamla plats i
riksrådet. Upprorsmännens skrivelse kom därför ej att utöva någon
verkan. Annorlunda blev mottagandet i Västergötland. Här var,
antagligen med avsikt, en del av adeln samlad i Skara, då
smålänningarnas skrivelse ankom. Man svarade försiktigt men i det
hela tillmötesgående och hänvisade till ett allmännare möte,
som åtta dagar senare skulle hållas i Larv, ett gammalt
tingsställe i Laske härad. Kring Ture Jönsson hade flockat sig
huvudena för västgötafrälset, lagmannen i Värmland Nils
Olovsson (Vinge), som tagit en framstående del i befrielsekriget,
Ture Eriksson (Bielke), Måns Bryntesson av den uppåtsträvande
ätten med höken över liljan i vapenskölden, hövitsman på
Älvsborg och en av konungens mest betrodda män, ehuru han råkat i

154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free