Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
sig undan till Hälsingland. Till Östergötland avsändes slutligen
några underhandlare.
Den 20 april sammanträdde mötet i Larv, dit även allmogen var
kallad. Ture Jönsson uppträdde där, skildrade konungens onda
gärningar och uppmanade allmogen att falla ifrån honom, så
skulle han sörja för en bättre och frommare konung. Men till
herr Tures bestörtning lät allmogen svara, att herreskifte ej
vore till båtnad och att den ämnade bliva konungen trogen.
På egen hand hade emellertid herr Ture och biskopen i Skara
med eller utan de andra herrarnas vetskap uppsatt ett samfällt
svar på smålänningarnas brev: de uppsade konungen tro och
lydnad för hans okristliga regerings skull och ville vara med
dem på hans argaste och värsta. Västgötaallmogens uttalande
gjorde nu herrarna så »försoffade», att de ej visste, vad de
skulle taga sig för, och de redan utsedda beskickningarna till
olika landsorter torde uteblivit. Är det sant, vad som berättas,
att herrarna råkade i strid med varandra om blivande förläningar
eller delningen av bytet, är ju detta betecknande för rörelsens
innersta art, vad dem angår. Lagmannen Nils Olovsson hade,
ovisst när, gjort ett besök på Dal samt uppmanat allmogen att
hålla med honom och anfalla konungen, men fått till svar,
att den som innehade Stockholm, den skulle de hålla med.
Även Värmland, som låg så nära upprorshärden, bevarades i
i sin trohet av en vaksam fogde. Värmlänningarna lovade att
leva och dö för konungen, ehuru de fått brev från Ture
Jönsson och flera rikets råd i Västergötland. Men de bådo på
samma gång för sina kyrkor och kloster, för allmosor och
gudstjänst, att de måtte komma i sitt rätta och gamla skick igen.
Ett par dagar efter mötet i Larv hade slutligen konungens
utskickade hunnit ned till de upproriska trakterna för att med goda
ord stilla jäsningen. ;
Från Östergötland hade nämligen utsänts ombud för
domkapitlet, frälset, städerna och allmogen med fullmakt att lova snart
sagt vad som helst. De sammanträffade i Broddetorp i
Gudhems härad med västgötarna och avslöto med dem en
förlikning på konungens ratifikation, vars ordalag visade, hur
bekymmersam man ansåg ställningen vara och huru de utskickade
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
