Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOMÖTET I ÖREBRO
själva delvis gåvo konungens sak förlorad. Den fullständigaste
amnesti utlovades för allt, som timat, det luterska kätteriet och
de onda seder, som därmed fölijde, skulle undertryckas efter
meniga rikets begäran, och om löftena icke hölles utan någon
bleve gripen, dödad, tvingad, beskattad eller plågad i någon
måtto, skulle den menige man hämnas detsamma och behandla
konungen som fiende. För sin del lovade menigheten ånyo
trohet, om de nämnda artiklarna obrottsligen hölles. Samma dag
skrevo de kungliga kommissarierna från Vadstena till konungen
om allmogens sinnesstämning: vad den mest »lät om», det var
om mäster Lars, mäster Olov och andra, som givit sig intill
evangelium; mäster Lars hade tagit sig mycket före med klostren
och snarast sagt vållat all den ovilja folket hyste mot konungen;
bättre vore, att han bleve näpst allena, än att många för hans
skull finge lida ont: »käraste nådige herre, bed Gud om nåd,
oss hoppas näst Guds hjälp, att det skall bliva gott igen». Aldrig
går menige man, hette det i ett annat brev, frivilligt under den
nya lärdomen. Det »grunkades» ganska illa om den predikan,
som hölls i Uppland. Allt, som predikades och utgick av
trycket, sades vara konungens »dikt och råd»; denne borde därför
hålla sin ed och låta folket bliva vid gamla kristliga sedvänjor
och alldeles övergiva den nya lärdomen. Konungen ratificerade
fördraget vad amnestien angick obetingat, men vad religionen
angick med det väsentliga förbehållet, att man skulle bliva vid
Guds ord och goda gamla kristliga sedvänjor, »som den recess
i Västerås gjordes innehåller och den mene man kring om allt
riket med rikets råd belevade och samtyckte». Hade någon
trätt över detta, hade konungen ingenting emot, att rikets råd
och allmogen rannsakade därom, och vad de funne för riket
nyttigt, därmed ville konungen låta sig nöja. Det var ett
förbehåll, vars innebörd just ej torde varit klar för menige man
och som i själva verket återgav konungen fria händer. Kort
därefter frigavs hans syster och fick med säkert följe resa upp
till honom. I Jönköping hade borgmästaren i god tid sadlat
om och till och med till konungen förrått de upproriskas brev;
i övrigt följde smålänningarna västgötarnas föredöme. Upproret
var sålunda kvävt i sin linda inom mindre än fyra veckor.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
