Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Följande nyår hölls i Uppsala ett kyrkomöte, där
Örebromötets beslut i alla delar bekräftades. Prästerskapet ålades att
bibringa allmogen riktiga föreställningar om kronans behov och
konungens avsikter; det var väl första gången, som det på
sådant sätt uttryckligen togs i anspråk som ett slags officiöst organ
för regeringen, och en del obestämda löften gåvos, som kunde
vara lämpliga att använda. Den gamle biskop Peder i Västerås
utfärdade i ivern ett cirkulär till hela sitt stift med en tolkning
av vad som förekommit, som delvis gick stick i stäv med
recessen. Det framkallade konungens synnerliga misshag, och biskopen
fick en förmyndare vid sin sida. Däremot ingingos med några
biskopar för dem ganska fördelaktiga kontrakt, och prästerskapet,
vilket sedan någon tid varit underkastat inkvartering, fick lösa
denna tunga med penningar.
De lediga biskopsstolarna i Linköping, Växjö, där biskop
Ingemar avlidit, och Skara besattes 1529 och 1530, den sistnämnda
med konungens forne kansler mäster Sven Jacobi, en humanistiskt
bildad och mycket använd prelat, som i åratal där spelade en
framstående roll. Däremot visade konungen en påfallande
liknöjdhet att återbesätta ärkebiskopsstolen. 1530 valdes biskop
Mårten i Åbo till ärkebiskop men avsade sig, varpå frågan åter
fick vila. Man satte dröjsmålet i förbindelse med väntan på
utgången av riksdagen i Augsburg, vilken emellertid ej ledde
till återställande av kyrkans enhet. Först året därpå lät konungen
ånyo anställa ärkebiskopsval, delvis åtminstone därtill föranledd
av en åter utbrytande oro i landet och tämligen skarpa
påminnelser från hälsingarnas sida. Valet ägde rum i början på hösten
och föll på mäster Olovs broder Lars eller Laurentius Petri, en
ung och dittills obemärkt man, som nyligen återvänt från studier
vid Tysklands protestantiska universitet, dit han jämte ett par
andra svenskar på kunglig bekostnad varit utsänd 1527, och
efter hemkomsten blivit skolmästare i Uppsala. Därjämte yrkade
konungen på att de senast valda biskoparna skulle låta viga sig,
vilket också skedde. Men såväl biskopsvigning som
ärkebiskopsval framkallade hemliga protester från det gammalkyrkliga
hållet. Först protesterade biskoparna i Strängnäs och Västerås
icke blott mot den förestående invigningen utan även mot alla
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
