Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOMÖTET I ÖREBRO
de senare årens kyrkliga nyheter, som de endast av tvång och
fruktan funnit sig uti, och ett par veckor senare bevittnade de
valda biskoparna i Skara och Växjö deras protest, att de endast
av fruktan verkställde vigningen, sedan de av de valda mottagit
försäkran att, när tillfälle erbjöd sig, söka bekräftelse hos påven.
Starkare stöd hade ännu icke reformationen ens hos de nya
biskoparna.
Såväl biskopsvigningen som ärkebiskopsvalet föregingo
konungens bröllop och påskyndades måhända därav. Efter
långvariga förhandlingar, delvis förda av lybeckaren Herman Iserhel,
hade nämligen ett äktenskapskontrakt avslutats med hertig Magnus’
av Sachsen-Lauenburg dotter fröken Katarina, och bröllopet ägde
rum den 24 september 1531. Konung Gustav blev därigenom
svåger med konung Fredriks son hertig Kristian, sedermera
Kristian III, och för övrigt befryndad med åtskilliga tyska
furstehus. Två år senare, den 13 december 1533, föddes konungen
en son, som fick efter sin farfar namnet Erik. Dynastien kunde
sålunda anses betryggad.
Den nye ärkebiskopen fick nöja sig med ganska måttliga villkor
i jämförelse med vad hans företrädare haft, nämligen med
tiondeanslag och smärre förläningar. Ett par år senare träffades en
överenskommelse om hans ämbetsverksamhet. Han fick i
allmänhet rätt att förse pastoraten med kyrkoherdar utom de största,
om vilka konungen skulle rådfrågas. Han skulle enligt
ordinantian utöva domsrätt över präster i tjänstefel. Han fick icke
konungen oåtspord företaga någon reformation i stiftet, emedan
därvid borde iakttagas »god försyn». Men därjämte ålades han
särskilt att sörja för skolväsendet och undervisningen, icke blott
i den Heliga skrift utan även sådan, som kunde lända staten till
gagn. Det var ett av de första bevisen på att denna senare i
detta avseende började känna sig som den gamla kyrkans
arvtagare. Också klagades samma år över skolornas förfall. Där
fordom varit 200—300 djäknar, funnos nu knappt 50 eller inga.
Genom kontrakten med de kyrkliga institutionerna och
indragningen av ett eller annat prebende hade redan i början av
1530-talet kronans inkomster erhållit en väsentlig tillökning. Man
har på ett ungefär beräknat den till nära 37,000 mark eller
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
