Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 2. Skulden till Lybeck och klockupproret. Kristian II:s sista restaurationsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUI.DEN TILI LYBECK OCH KLOCKUPPRORET
eller lösen för densamma i annan koppar eller silver; även
fordrades kyrkornas tionde och landgille för året. Ombud
utskickades till olika landsorter för att underhandla med allmogen.
I allmänhet gåvos tillmötesgående svar, och klockorna
utlämnades, men på ett och annat ställe utbröto oroligheter. Så blev
framför allt fallet i Dalarne. Hos de myndiga männen i
Bergslagen grodde sedan länge missnöje med konungen, ytterligare
underblåst av händelserna vid Tuna 1528, och dennes forne vän
och hjälpare Måns Nilsson till Aspeboda gjorde sig nu till
talman för detsamma. När invånarna i Leksand, Ål och Gagnev
frågade honom, huru de skulle göra i fråga om klockorna, svarade
han, efter att hava rådgjort med några bergsmän, bland andra
Anders Persson på Rankhyttan, att de ej kunde bättre göra än
»breda på de utskickade, när de kommo ned igen, med så
många hugg de orkade, dock utan att slå ihjäl nägon»; själv ville
han hädanefter aldrig hålla med konung Gustav utan i stället
göra honom allt ont; denne hade kränkt deras »privilegier»
genom att gång efter annan utan tillåtelse och lejd med krigsmakt
draga över Brunbäcks färja; han hade »kättat dalkarlarna i ring»
på Tuna gärde o. s. v. Leksandsborna tackade för rådet och
utsågo till sin hövitsman Nils i Söderby i Åls socken. När de
kungliga sändebuden kommo tillbaka, tillspordes de, om de ville
ha klockor; rättnu skulle de få sådana, varpå de överföllos och
»böstades» med yxhamrar, så att de sluppo ifrän med litet liv.
Tunaborna återtogo sin klocka, sockenborna i Gästrikland
likaledes till större delen; även i Västmanland och Närke utbröto
oroligheter, och Snävingsborna sägas ha tagit tillbaka sina
klockor mittför konungens ögon. Denne sökte vinna tid och lugna
jäsningen med goda ord och lämpor. Till fogde i Dalarne
utsåg han med avsikt en av huvudmännen för de missnöjda, Ingel
Hansson, vilket icke hindrade denne att i en skrivelse till
kyrkoherden i Leksand utkasta en plan för upproret. Man skulle
vänta, tills sådden skett, men medan kornet stod och växte,
kunde dalkarlarna »bullra», de borde även söka vinna
grannlandskapen på sin sida. En skrivelse hade också redan avgått till
Hälsingland, i vilken omtalades det upplopp, som skett mellan
dalkarlarna och konungens fogde med anledning av »den heden-
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
