Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Trued Ulvstand till Torup och Nils Lunge till Assertorp samt
Axel Juel till Hedgård, och dessa avslöto den 2 februari 1534
med konung Gustav ett fördrag, som vittnade om en ovanlig
känsla av det behov de båda rikena i nödens stund kunde hava
av varandra och av det önskvärda i ett närmande dem emellan.
Traktaten stipulerade ömsesidig hjälp, om någotdera riket
anfölles, i främsta rummet av lybeckarna och de vendiska
städerna, men även av andra fiender, varvid icke någotdera riket
skulle med Lybeck sluta separatfred, men därjämte innehöll den
bestämmelser om ömsesidig handelsfrihet mot sedvanliga avgifter,
om skiljedom i händelse av tvister icke blott de båda rikena
emellan utan även mellan deras »gode män», andliga och
världsliga m. m. d. Den svenske konungen ratificerade fördraget,
ehuru ratifikationen aldrig kom i danska rådets händer; någon
ratifikation å dettas sida blev till följd av den utbrytande oron
aldrig given, men i fråga om hjälpen uppfyllde den svenske
konungen i varje fall sin förbundsplikt.
Underrättelsen om fördraget mellan Sverige och Danmark,
när den kom till Lybeck och dess bundsförvanter, bragte
förbittringen till sin kokpunkt. På ett utdrag ur detsamma, förvarat
i Rostocks arkiv, är antecknat: »Här följer ett utdrag av det
förbund, som de okristliga skälmarna och bovarna riksrådet i Danmark
och Norge gjort med tyrannen och blodhunden konungen i Sverige.»
I Lybeck var nu Wullenwevers mening allenarådande; han hade
1533 omsider kommit in i rådet och blivit borgmästare. Vid
hans sida uppträdde en äventyrare, en f. d. grovsmed från
Hamburg, vars håg lockade honom till krigiska bedrifter, en ståtlig
och imponerande landsknektsfigur vid namn Marcus Meyer, vars
yttre så tjusat en borgmästaränka i Lybeck, att hon räckte honom
sin hand. Under fejden med holländarna hade han ombord på
ett lybskt skepp blivit väderdriven till England och där på
Henrik VIII genom sin manhaftighet och oblyghet gjort ett sådant
intryck, att denne slog honom till riddare. Ännu en främling
uppträdde bland de ledande i Lybeck vid denna tid, tillkallad
av Wullenwever, nämligen Rostocks syndikus Johan Oldendorp,
en varm anhängare av reformationen, lärd och talangfull men
orolig, slug och opålitlig. ;
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
