Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
fasta borgare, dessas tjänare och fullmäktige skulle med eget
gods under vederbörligt intyg få handla tullfritt i Sverige. I
Stockholm, Kalmar, Söderköping och Åbo skulle lybeckarna
liksom förut få handla med invånarna, särskilt med prelater och
riddare, med guld, silver, pärlor och andra namngivna dyrbara
varor. Ömsesidiga anspråk skulle man låta falla, lybeckarna alla
sina skuldkrav, konungen av Sverige sina krav på upprättelse
för liden skada. Svenskar skulle fritt få segla genom Öresund
och Bälten, främmande köpmän fritt få handla i Sverige mot
vanlig tull. Slutligen skulle Lybeck utlämna det gamla
privilegiebrevet, de 1529 slutna fördragen och alla skuldebrev. Om
emellertid ej detta fördrag inom viss tid ratificerades, skulle ett
stillestånd på fem år inträda, under vilken tid ömsesidig fri handel
och vandel mot vanliga tullumgälder skulle äga rum. Konung
Gustav ratificerade fördraget i dess helhet, men lybeckarna
bekvämade sig endast till att ratificera stilleståndet, och sålunda
skulle frågan i sin helhet än en gång tagas upp. Men
huvudresultatet var för Sverige vunnet. Det var för framtiden
befriat från det tryckande hanseatiska handelsväldet, och dess
sjöfart kunde i mån av egna krafter fritt utveckla sig. Så var även
på detta område räkningen med det förflutna uppgjord.
En oro i Stockholm i början av året hade även satts i
förbindelse med Lybecks demagogiska och merkantila planer. En
sammansvärjning hade upptäckts, planerad sedan ett par år
tillbaka av ett antal tyska borgare jämte några svenskar, bland
dem myntmästaren Anders Hansson. Meningen hade varit,
påstods det, att mörda konungen, bemäktiga sig slottet, nedriva
slottsmuren mot staden, fördriva och fördärva all överhet och
herrskap, liksom man försökt i tyska städer, samt bringa
Stockholm och hela Sverige under hansestädernas välde. En
dödsdom var lätt funnen över de anklagade, ehuru en eller annan av
dem benådades. Man finner bland sammansvärjningens
medlemmar samma personer, som voro med i de religiösa rörelserna
i huvudstaden 1529. Att de stått i förbindelse med Lybeck
kan konstateras, och möjligheten av att de varit brottsliga
kan icke förnekas. Den tyska kolonien i Stockholm hade i varje
fall fått ett dråpslag.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
