Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
uppgifterna om orsaken till skilsmässan eller sättet för
densamma äro stridiga. Enligt en annan, visserligen icke fullt
tillförlitlig version skulle han varit en körsnärsson från Frankfurt
am Main, som kallade sig »doktor Peutinger» eller till och med
gav sig ut för greve — det gjorde han veterligen icke i Sverige —
men aldrig blivit doktor och som övergivit sin första hustru.
I ett tredje aktstycke kallas han »Conradus Beutinger Augustanus»
och skulle sålunda verkligen varit från Augsburg. Ett drag av
äventyrare faller emellertid genom dessa olika uppgifter om
hans föregåenden över hans person. Att han verkligen varit
rättslärd är uppenbart, men han synes därjämte ha varit ett
oredigt huvud, en projektmakare, dessutom praktlysten,
högmodig och slösaktig. Åt denne utlänning, fullkomligt främmande
för svensk tankegång och svenskt åskådningssätt, uppdrogs nu
att förverkliga konung Gustavs dunkla önskningar om en ny
och bättre ordning i rikets styrelse. I hans spår följde en lång
rad av tyska lycksökare, vilka ett par år uppträda i hovets
avlöningsregister såsom »utländska av adel», stallmästare,
»hovsinnere» o. s. v. — till och med en tysk livläkare förekommer —,
tills flertalet slutligen vände om till sitt land igen. Först 1539
begav sig Georg Norman på väg, med rekommendation även
av Melankton, i sällskap med Mikael Agricola, Finlands blivande
biskop och reformator, samt Nicolaus Magni, som dock stannade
vid tyska kusten. Han började sin lärarverksamhet och lade
hand vid en undervisningsplan, »en liten tuktbok och hovordning»,
för konungasönerna Erik och Johan, men drogs snart därifrån
till viktigare värv i staten och kyrkan. Om Pyhy gör intrycket
av en äventyrare, är detta icke fallet med Norman. Det var en
kunskapsrik, redbar och from man, vid vars eftermäle ingen
egentlig skugga häftar. De båda främlingarna övertogo
ledningen av kansli, kammare och kyrka. Tyskan blev delvis
kansliets språk; de viktigaste statsakter uppsattes på en barbarisk,
vittsvävande och svamlande tyska och gjorde i svensk
översättning ett ännu otympligare intryck. Även Norman, som dock
stannade i Sverige i fjorton år, lärde sig aldrig riktigt svenska,
och ända till hans död möta båda språken även i aktstycken
rörande rent inre frågor.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
