Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED REFORMATORERNA
Tyskarnas hitkomst följdes i spåren av en våldsam brytning
med de båda forna förtroendemännen Laurentius Andreæ och
Olavus Petri. Förhållandet till dem hade uppenbarligen under
1530-talet blivit alltmer spänt. Vi ha redan nämnt om den
senares olämplighet som kansler. Om han, såsom det uppgives,
blivit föreslagen till platsen av mäster Lars, kunde ju detta
bliva en anledning till förebråelser mot den senare, såsom det
också vart. Men andra meningsskiljaktigheter tillstötte. En
sådan torde ha gällt biskopsämbetet, som mäster Lars synes ha
velat bevara såsom en evangelisk institution men konungen helst
torde velat bliva av med, en annan användningen av
kyrkoegendomen, som konungen alltför uppenbart ville anslå till
världsliga ändamål eller som han på mer eller mindre goda grunder
tillägnade sig själv. »Prästerna skola hava sitt redliga uppehälle»,
heter det i en av mäster Olovs skrifter, »vad över är kommer
med rätta fattigt folk tillæa.. Man skönjer den motsatta
uppfattningen i Laurentius Petris redan anförda motivering för
Västerås’ recess. Konungen å sin sida fann det nödvändigt att
försvara sig mot de »lärdes och högförståndiges» förebråelser, att
han använde så litet för kulturändamål, och gjorde det bland
annat i ett brev till den nyss nämnde Nicolaus Magni. Han
synes vidare varit missbelåten med de ringa frukterna av
reformatorernas verksamhet, med oförstånd och överdrifter i deras
predikan och yrkade på försiktighet i fråga om införande av nya
kyrkoseder, såsom svensk mässa m. m. Sammanstötningar torde ej
uteblivit. Laurentius Andreæ skulle en gång ha frågat konungen,
»vad han ville med så många penningar, goda vänner vore bättre och
hans Nåde nyttigare än många penningar», och en annan gång
sagt, att »han och hans evangeliska hop var så stark som K.
majestät». Det är ingalunda omöjligt. Mäster Olovs rättskänsla
åter torde ha sårats både av konungens begär efter rikedom och
hans hårdhet mot sina fiender eller motståndare, och han stack
icke heller under stol med sina tankar. I hans handskrivna krönika
mötte genomskinliga anspelningar på dem, »som utan all
beskedlighet vilja allt rappa till sig», anmärkningar om »ladulås» och
»ladubrott», som till och med en mindre snarstucken person än
konungen kunde tagit åt sig. År 1538 eller 1539 synes mäster
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
