Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED REFORMATORERNA
kades om tyranner och »barmhärtighet, barmhärtighet»;
ärkebiskopen skulle vidare ej inbilla sig, att biskoparna någonsin skulle
få svärdet igen: »predikanter skolen I vara och icke herrar», och i
sammanhang därmed försvarade konungen, att han under sig
indragit några kanonier; hädanefter finge ingen reformation ske, som
ej konungen samtyckt, intet pränt utgå, innan konungen
översett det, inga unga och oförståndiga predikanter utsändas.
»Summa summarum», hette det på slutet, »var vi härefter se och
förnimma, att Guds ord bliver icke kristligare och med bättre
grund förkunnat och utropat av eder och edra rådgivare, än vi
ännu förnimma och förnummit hava, då veta vi icke vad lust
vi kunna hava därtill. Och måtte vi då tänka där ett annat
sinne till, efter som Gud giver oss nåden.» Hotelsen gick snart
i fullbordan.
Olavus Petri hade varit en representant för den första
entusiastiska protestantismen och omfattat, liksom Luther en gång,
idéen om ett allmänt prästadöme, en andlig Kristi församling
samlad kring Guds ord, som ensamt i kyrkan hade makt. Men
råhet och okunnighet mötte på ett håll, självsvåld och svärmeri
på ett annat; i Tyskland drevs man snart att påkalla furstarnas
hjälp; genom »stillsynemän» eller superintendenter, visitationer
och konsistorier sökte dessa att införa ordning och skick;
kyrkan förvandlades till en folkuppfostringsanstalt, dess makt att
lösa och binda till en kyrklig-världslig polis- eller politimakt.
Men överheten fick därigenom ett tillfälle att ingripa i de
kyrkliga förhållandena, som för desamma kunde få vittgående
följder. Någon större organisatorisk förmåga synes den
evangeliska förkunnelsens första representanter i Sverige icke ha
ådagalagt; det återstod att se vad en representant för det senare
utvecklingsskedet av protestantismen i Tyskland sådan som
Georg Norman kunde uträtta. I Danmark hade kort förut hela
kyrkoorganisationen under tyskt inflytande undergått en
genomgripande förändring.
På hösten 1539 samlades ett kyrkomöte i Uppsala, där det,
att döma av sparsamma underrättelser, tyckes ha gått stormigt
till. Ett antal artiklar rörande läran och ceremonierna synas ha
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
