Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 2. Den nya organisationen av stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA ORGANISATIONEN AV STAT OCH KYRKA
medeltiden sökt förekomma följderna av ett fritt val genom att
låta slottshövitsmännen lova att vid en konungs död hålla slotten
en viss person till handa eller ställa slottsloven till honom. Så
hade även skett under konung Gustavs tid. Sedan hans äldste
son, Erik, blivit född 1533, infördes småningom i
förläningsbreven, att slottsloven skulle efter konungens död ställas till
honom och ingen annan, och sedan flera söner fötts, infördes
liknande ehuru något oklara förbehåll även för dem. Men detta
var, som redan nämnts, ingen nyhet. Nu framträdde åter fullt
tydligt teorien om kronans ärftlighet såsom sådan. Konungen
kallades arvkonung, och oupphörligt inpräglades saken genom
talet om hans »livsarvherrar» eller »livsarvherrskap», såsom de
från tyskan översatta termerna lydde. Det syntes klart, att
folket i sådant fall till honom och dem stod i ett helt annat
förhållande än till valkonungen.
Åt detta nya konungadöme måste också skapas former, i vilka
det på ett värdigt sätt kunde verka. Förebilderna hämtades
från mellersta Europa, där i Frankrike och de habsburgska
arvländerna liksom annorstädes fasta ämbetsverk eller kollegier
upprättats för rättskipningens och förvaltningens behov omkring
monarken eller »vid hovet». Såsom en allmän beteckning för de
högsta ämbetsmännen möter också i Sverige vid denna tid
titeln »hofräthe», hovråd. En högsta central, på en gång dömande
och rådgivande myndighet skulle ersätta riksrådet och kallades
för regementet efter den centrala riksmyndighet, varmed man
en tid förut hållit på att experimentera i Tyskland, medlemmarna
regementsråd, och bland dessa höjde sig några över de andra
under titeln sekrete råd eller överste sekrete råd. Meningen
var, att detta regemente såsom ett kollegium skulle hålla
regelbundna sammanträden. Kanslipersonalen ökades och skildes i
det svenska kansliet och det tyska, ty nu var det ingen brist
längre på tyska skrivare. Finansförvaltningen blev föremål för
särskild omvårdnad, såsom ju också var att vänta. I 1541 års
»kammarordning» fick man åtminstone i förslagets form den första
instruktionen för ett centralt ämbetsverk i Sverige. I spetsen
för det åsyftade finanskollegiet, som bibehöll namnet kammaren,
ställdes ett antal kammarråd, med en »överste räknemästare»
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
