Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 1. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DACKEFEJDEN
mötet hölls i Söderköping och var besökt endast från vissa trak-
ter av Småland. På samma gång som städerna och allmogen i
Östergötland avläto en förmaningsskrivelse till smälänningarna,
förhandlade konungen med rådet och frälset om ökade
rustningar.
Men när det kungliga krigsfolket ankommit till Östergötland,
fann man snart, att det i Växjö gjorda avtalet icke hölls. Södra
Östergötland var fullt av »skogstjuvar», och Dacke själv kom
dragande med en styrka, som uppgavs till 10—15,000 man, och
slog läger en halv mil från Linköping. Ärstiden var emellertid
otjänlig för anvaändande av rytteri — det varken bar eller brast —,
och de närvarande riksråden m. fl. befälhavare inläto sig på nytt
i underhandlingar och ingingo slutligen den 8 november en ny
överenskommelse med »Nils Dacke på menige mans hans
anhängares i Småland vägnar», varå ett öppet brev utfärdades. Dacke
lovade att vara konungen trogen och »avslå» upproret, med den
småländska makten komma den senare till hjälp i händelse av
inländskt uppror eller utländskt krig samt hjälpa konungens
fogdar att straffa och nedlägga tjuvar och förrädare, varemot å
andra sidan lovades konungens och deras gunst och vänskap
samt att de hos konungen ville främja de upproriskas bästa, så
att vad som hade skett skulle vara en klar och avtalad sak. De
mottogo därjämte en förteckning på allmogens klagomål. Den
25 november gav konungen en allmän bekräftelse på den
dagtingan, som ingåtts mellan hans råd, ridderskap, fogdar och
tjänare å ena sidan, Nils Dacke med hans sällskap och meniga
allmogen i Småland å den andra; de senare skulle hädanefter
vara konungen lydiga och utgöra sin skatt, denne åter lovade
att höra och åtskilja allmogens klagomål med rätta. Det var
väl den stoltaste tidpunkten i den djärve bondehövdingens liv;
han hade å meniga allmogens vägnar i Småland uppträtt som
underhandlande part med Sveriges råd, ridderskap och
konungatjänare, och konungen hade stadfäst överenskommelsen. Dacke
själv inbjöds att komma upp till honom.
1 Redan den 5 och 14 oktober hade konungen låtit uppsätta förslag till
dagtingebrev.
18—190882. Sveriges historia. IIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
