Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 1. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
densamma. »Så, käre dannemän alle», hette det varmt och
vältaligt, »hoppas oss, näst Guds hjälp, att ingen man med skäl
eller rätt någon tid oss skall bevisa eller med sanning påsäga
annat än att vi vårt
fattiga fädernerike
och den menige
man med all
trohet ment hava, och
vilja icke allenast
hava oss förpliktat
därtill att svara i
denna värld för
människor utan
jämväl för den
högsta dom, som är
Guds rättvisa dom,
den där utan tvivel
rättvisligen dömer
och all sanning
vet.»
Samma
tankegång gick igen i ett
stort mandat några
månader senare till
Eriksmässan i
Uppsala, som slutade
med följande
praktiska uppfattning:
När herrskapet
sköter sin
befallning, köpmän
vakta på sitt, hovmannen bliver som han är, bonden sköter sin åker
och äng, då står riket i bästa måtton, och det är den äldsta och
bästa sedvana, som riket kan nyttig vara.
Det var ett energiskt försvar för de nya vanorna, fritt från varje
spår av främmande språk och främmande tankegång, och en
målning i ljus av resultaten av konungens regering, som visserligen i
Gustav VASAS HJÄLM. Livrustkammaren.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
