Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 1. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
deri, efter de voro rikets inbyggare såväl som smålänningarna
och lika väl som dessa borde åtspörjas, vem som skulle vara
herre och konung. Skrivelser uppsattes i landskapets namn
men borde även förses med andra sigill: »för Hälsinglands och
Gästriklands insegel», hette det, »kunnen I väl finna några andra
stora insegel, dem I kunnen trycka därför, så att det dock
måtte hava ett sken och större anseende».
Genom det väldiga anfallet på våren 1543 brötos böndernas
motståndskraft och mod, och de sökte hoptals förlikning. Inom
Dackes eget parti ökades söndringen, och flera av hans
hövitsmän gåvo sig genom dagtingan. Väl flammade upprorslågan
upp än här än där långt fram på sommaren, men den stora
kampen kunde anses avgjord. Härad efter härad sökte soning
med konungen, fick lämna gisslan för sin trohet men emottog
i stället tillgiftsbrev.
Dacke själv lyckades emellertid, sedan såren läkts, åter samla
en styrka om ett par hundra man men ansattes på alla håll.
Jakob Bagge hade från Kalmar med 700 svenska och tyska
knektar rensat socknarna i norr, och när Dacke i början på
juli med en ringa skara uppträdde i Fagerhults socken i
Handbörds härad, ryckte Bagge emot honom och drev honom in i
Uppvidinge, där han fann skydd hos prästen i Älghult. Han
sökte nu rädda sig genom flykt till Blekinge, där han en gång
förr funnit en fristad, men uppspårades med tillhjälp av förrädare
bland hans egna anhängare och blev skjuten på Rödeby skog
i nyssnämnda landskap; hans kropp fördes till Kalmar och sattes
på stegel och hjul, och på hans huvud sattes en kopparkrona.
Så lyder åtminstone den sannolikaste berättelsen om hans
ändalykt. Hans släktingar och de mest komprometterade av hans
följesmän avrättades; de övriga fingo nåd, men många hopar
skickades upp till konungen och fördes över till Finland.
Konungen ämnade av Dackesällskapet bilda en fänika, på det att
de en gång kunde lära vad ära och redlighet betydde och icke
ligga som »hemulvar och oskäliga kreatur» i hembygden. Andra
funno en tillflykt i Blekinge, där de fortfarande lurade på hämnd.
Fogden på Kronoberg Jöran Jönsson, som spelat en roll vid
upprorets kuvande, blev av en sådan skara, när han en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
