Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 2. Den tyska regimens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
sändas Frans I till hjälp, men han betackade sig. Konung
Gustav åter underrättade den franske konungen, att kansleren
skulle utsändas med krigsfolket, och enligt ett förslag skulle
han som ett slags svensk legat residera utomlands och vara
den svenske konungen förpliktigad till tjänst. Hans störtande
skedde, antydes det, i sammanhang med ankomsten av en tysk
furste, Otto av Lüneburg, vilken av kansleren lockats till
Sverige, ovisst genom vilka förespeglingar. Av den senare
fordrades redovisning, och då han ej kunde avlägga en tillfredsställande
sådan, sattes han i fängsligt förvar i Västerås. En inventering
av hans och hans hustrus tillhörigheter skedde i slutet av
oktober och vittnade om hans praktlystnad. Där funnos både
gyllene kedjor och ringar i mängd, kredenskar, kannor och
skålar av silver, sammets- eller sidenkjortlar med gyllene bårder
eller snören eller knappar och guldstift eller fodrade med
mårdar, dessutom skinnvaror och vapen av olika slag; hustruns, fru
Annas, garderob gav ej mannens efter.
Fram på följande året fördes den förre kansleren till
Stockholm; kravbrev hade kommit och kommo fortfarande från olika
håll med anledning av hans penningtransaktioner, så från
Danmark, från huset Fugger i Augsburg, från guldsmeden i Lyon
m. fl. Sten Eriksson, som varit invecklad i en del av dessa, fick
ett skarpt förmaningsbrev från konungen: han finge hädanefter
ingenting »slå uppå» eller besluta utan konungens samtycke,
och han fick själv betala sina anparter i lånen. Det var nu,
som också ett brev från Luther ankom om en »loser Bube, der
sich doctor Peutinger etwa genennet hat» och som övergivit sin
första hustru och nu levde med en annan av släkten Kökeritz.
En rättegång anställdes med kansleren i närvaro bland annat
av hans dåvarande hustrus släktingar. Som vittne uppträdde
även en fransk kalvinist, Dionysius Beurreus, som följt med från
Frankrike för att bliva prins Eriks lärare. Från beskyllningen
för tvegifte synes kansleren lyckats befria sig, men i övrigt
skulle han ingenting kunnat andraga till sitt försvar. I en
anklagelseskrift beskylldes han för felaktigheter eller försumlighet
på den stora beskickningen; han hade självrådigt i riket indragit
tyska överstar och furstar, lånat eller tillskansat sig ”penningar,
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
