Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 2. Den tyska regimens fall - 3. Arvföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVFÖRENINGEN
redovisningsverk; den blev därjämte både armé-, marin- och
hovförvaltning. Men i övrigt återtog konungen i fullaste mått sitt
personliga ingripande. Försöket att genom en enda och högste
superintendent samt seniorer göra biskoparna överflödiga var förfelat,
men konungen upptog tanken på ett annat sätt och ersatte 1543
biskopen i Linköping med den förre dominikanmunken Claudius
Hvit eller mäster Claves såsom »ordinarius», 1544 biskopen i
Skara med kyrkoherden Erik Svensson såsom »ordinarius,
tillsynesman eller superintendent». Av den tyska regimens
politibegrepp bibehöll man också ett intryck, liksom av
ståthållardömet såsom ett större förvaltningsområde. Slutligen riktade
det tyska inflytandet det på dylika uttryck fattiga svenska språket
med åtskilliga politiska termer och motsvarande begrepp. Vi
finna bevis därpå icke blott i de tämligen snart försvinnande »sekreta
råden» eller de längre dröjande »hovråden» eller i allmänhet i före
ställningen om »hovet» såsom förvaltningens och rättskipningens
medelpunkt. Även så allbekanta svenska ord och begrepp som
»riksdag» och »ständer» torde ha sin upprinnelse i Pyhys och
Normans språk och terminologi.
Efter sin kollegas fall stannade Georg Norman kvar,
visserligen icke längre i egenskap av svenska kyrkans superintendent,
men i stället ombetrodd med en mängd värv av växlande art.
Han visade sig vara en dugande arbetskraft, utan någon högre
statsmannabegåvning, men användbar och framför allt hederlig
och rättrådig. Vi återkomma längre fram till hans senare
verksamhet.
3.
ARVFÖRENINGEN.
Det var en svår kris, denna sista, som det nya svenska
konungadömet genomgått under 1540-talets första år. Ännu en
gång hade de gamla motståndarna mätt sina krafter med
detsamma. Den katolska kyrkans anhängare hade ännu en gång
rest sig mot den evangeliska predikan och de nya kyrkobruken.
Allmogen hade ännu en gång uppträtt för fäderneärvda förhål-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
