Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
innehavarna av större län, såsom Lars Siggesson (Sparre) på
Örebro och Johan Turesson (Ros) på Nyköping. Gustav Olovsson
tillbragte många år såsom ståthållare på Älvsborg och svarade
kanske mer än i allmänhet var fallet mot en senare tids
landshövding; Sten Eriksson finner man under de sista tio åren i en
snarlik ställning uti Jönköping. I händelse av krig påräknades
naturligtvis särskilt riksrådens deltagande, likaså för den högsta
rättskipningens utövning.
Den ende av riksråden, som i någon högre grad kan sägas ha
innehaft en ministers ställning, var Georg Norman. Den
pommerske adelsmannen och före detta fursteläraren bands ej av några
särintressen som svensk jorddrott, ehuru han till underhåll
naturligtvis även hade en förläning jämte årslön. Han synes, när
han var hemma i Sverige, ha haft sin regelbundna bostad i
Stockholm, och han togs i anspråk för uppgifter av alla
möjliga slag. Han behandlade allt framgent kyrkliga ärenden och
utarbetade predikningar över evangeliitexter; han, främlingen,
fick författa försvarsskrifter för den svenske konungens krona
och rättigheter; han fick uppsätta propositioner till riksdagar
eller andra möten och granska rådsbetänkanden, varvid hans
ändringar på tyska stundom sällsamt sticka av mot den svenska
texten, han fick åstadkomma utlåtanden i ekonomiska frågor,
om botemedel mot dyr tid och inrättande av handelskompanier;
han fick fortfarande leda diplomatiska underhandlingar och giva
sig åstad på beskickningar till främmande land, till Danmark
1548, till kejsaren både 1550 och 1551; han var den ende, som
stod i någon närmare förbindelse med kansliet, där en tysk
sekreterare, Valentin von Lüttich, kan betraktas som hans
närmaste man, liksom med utlandets lärde. Mätt på arbete dog
han slutligen på nyåret 1553, utan tvivel lämnande efter sig en
svårfylld lucka, och fick, i det fallet lyckligare än de flesta, ett
erkännande eftermäle av sin herre, som var så svår att göra till
lags och så karg på beröm.
Förhandlingarna med rådet i sin helhet började under Gustav
Vasas tid antaga fastare former. En skriftlig proposition
överlämnades i konungens namn, och förhandlingen resulterade i
ett rådslag, undertecknat och beseglat av de närvarande samt
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
