Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSSTYRELSEN OCH RIKSHUSHÅLLNINGEN
vanligen ställt på Kungl. maj:ts »nådiga behag och
förbättring». Det var alltså formellt endast ett råd, som avgavs. Den
utrikes politiken utgjorde i synnerhet ämne för överläggningarna,
men även alla slags inre frågor, allmänna författningar, gärder
o. s. v. Särskilt i avseende på adelns skyldigheter uppträdde
rådet som ståndets målsman. En viss förändring inträdde
emellertid med åren i avseende på dessa förhandlingar med rådet
i dess helhet. De stora rådsmötena blevo sällsynta, och konungen
nöjde sig med att inhämta betänkanden av enskilda rådsherrar.
Det sammanhängde väl med utvecklingen av det kungliga
allenastyrandet, varom mera längre fram.
Rådet utgjorde sålunda icke någon statskonselj, det stod
ännu i närmare förbindelse med ständerna, såsom den med
tyskarna inkomna beteckningen lydde på de klasser av folket,
som togos i anspråk för samhällsarbetet på olika områden. En
dylik uppgift förelåg särskilt riksdagen — ett namn som först
möter i Normans tyska språk och som endast långsamt utträngde
den hävdvunna men obestämda svenska beteckningen »möte»
eller »herredag» —, dit alla ständer kallades, sedan 1544 även
det lägre protestantiska prästerskapet. Men det var endast
sällan, som en dylik utomordentlig åtgärd vidtogs sedan orostiden
slutat 1544. Det var ännu ingen eftertrådd rättighet, det var
en besvärlig plikt att samlas till dessa allmänna möten;
ständerna voro svåra att hålla kvar, tills ärendena slutbehandlats,
och dock räckte mötena i allmänhet icke längre än en vecka.
Mellan 1544 och 1560 känner man endast en dylik riksdag, den
redan nämnda i Strängnäs 1547, då det närmast gällde att avvärja nya
anspråk från Kristian II:s och hans arvingars sida. Det var
efter densamma, som konungen klagade över att adeln ej kunde
förmås att stanna, tills ett formligt beslut hunnit uppsättas, utan
skyndade hem var och en till sitt. På riksdagarna förekommo
i allmänhet icke lagstiftnings- och ännu mindre
beskattningsfrågor. De samlades egentligen för att befästa det nya
konungadömet, efter utbrott av inre oro eller jäsning, såsom fallet var
under de första årtiondena, eller av speciella politiska
anledningar, såsom 1547 och 1560, då det gällde att ikläda sig eller
20—190882. Sveriges historia. IV.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
