Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Allenastyrandets tid 1544-1560
- I. Inre förhållanden
- 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSSTYRELSEN OCH RIKSHUSHÅLLNINGEN
tisk konst. Men småningom upphörde konungens personliga
besök vid dylika samkväm, och de stora mandaten blevo
sällsyntare. De behövdes ej vidare; det rådde lugn i landet, man
hade hunnit vänja sig vid de nya ordningarna, och något
jäsande missnöje, någon undrande oro fanns ej längre, som
behövde skingras eller sövas genom härskarens fyndiga ord och
statskloka utredningar. Däremot fortfor den gamla seden, att
allmogen direkt vände sig till konungen med sina klagomål,
och rätten därtill förbehölls bönderna, även när de fingo en
länsherre.
* *
*
Regeringskollegier efter utländskt mönster hade visat sig vara
för tidigt påtänkta i Sverige; de gamla förhållandena
återinträdde mer eller mindre fullständigt, ehuru bristen på folk var
något mindre än förut. Kansliet bestod sålunda, utan att få
någon ytterligare organisation, av ett antal svenska och tyska
kansliskrivare, av vilka de förnämligare buro titeln sekreterare;
titeln kansler försvann såsom officiell benämning, ehuru ett och
annat försök, trots all ledsam erfarenhet, verkligen synes ha
gjorts att införskriva en ny sådan ämbetsman från Tyskland.
Den bland de svenska sekreterarna, vars ställning kanske
närmast motsvarade kanslerens i den för-pyhyska perioden, var
Klemet Hansson. Mot slutet av konungens regering
rekryterades det svenska kansliet genom några lärda män, såsom juris
doktor Andreas Olai, en frände eller skyddsling till Laurentius
Andreæ, Mårten Helsing, Sven Elofsson och den snart så
ryktbare Jöran Persson. Det tyska kansliets förnämste medlem,
den ovannämnde Valentin, dog 1553; en annan betrodd och
mycket använd tysk sekreterare var den redan nämnde Joakim
Burwitz, vars förnämsta verksamhet mot slutet av 1550-talet
förlades till Livland, där han uppträdde som ett slags
diplomatisk agent. Verksamheten inom kansliet synes i avseende på
ordning under årens lopp ej ha gått framåt, snarare tvärtom.
Det för eftervärlden förnämsta resultatet av densamma,
registraturet, i vilket infördes avskrifter av de kungliga breven, blir
med åren allt ofullständigare och tunnare. Såsom vårdare av
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0324.html
