Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAV SOM REGENT
Det var snart ingenting i dess handel och vandel, där icke
kronans ingripande gjorde sig förnimbart. »Å vårt kungliga
ämbetes vägnar» kunna vi ej handla annorlunda, var ett ofta
anfört argument, när han ingrep i folkets hushållning och
stadgade böter för överträdelse av sina förordningar. Ingen
härskare har haft en livligare uppfattning av statens, det helas,
rätt och krav, så fjärran han än var från ett modernt
statsbegrepp eller betraktelsen av konungen såsom den opersonlige,
opartiske och lidelsefrie representanten för statstanken. En
patriarkalisk eller patrimonial uppfattning av konunga- och
furstemakt var ej främmande för vissa rättsspekulationer på den
tiden, och som patriarkaliskt har man ju upprepade gånger med
skäl betecknat Gustav Vasas regeringssätt, han var husbonden
på det stora godset, som kallades Sveriges rike. Den långa
raden av förmaningsskrivelser till allmogen i avseende på dess
näringar och levnadssätt, den rent personliga beröringen med
alla samhällets grupper, från och med hans egna tjänstemän,
den personliga uppfattningen av alla samhällsförhållanden äro
bevis därpå. Det möjliggjorde ett direkt och snabbt ingripande,
när någonting syntes vara i olag eller behövde reformeras, utan
bekymmer om lagliga formaliteter eller byråkratiska
föreställningar. Det var bekvämt, ofta välgörande, men farligt. Kände
allmogen sig upprörd över något alltför grovt ingrepp i gammal
hävd, hade den en lång tid gjort uppror — också ett bevis på
huru fjärran man var från begreppet om en modern rättsstat
—, men från denna taktik hade konungen lyckats avvänja
densamma. De övriga stånden hade med få undantag böjt sig för
hans överlägsenhet; de mest trotsande nöjde sig med att i
landsflykten konspirera, smäda eller protestera. Så ser man i Sverige
på Gustav Vasas tid ett samhälle av ett ännu primitivt
skaplynne, och konungen påminner i viss mån om de forna germanska
statsbildarna i vitt avlägsna åldrar.
Vi ha erinrat om hans personliga ingripande på alla
områden. Det var en styrka men, om man så vill, även en
svaghet. Vanan att lita på sig själv alstrade tro på egen
självtillräcklighet, en medfödd misstro till människor verkade i samma
riktning och hindrade honom att omkring sig skapa fasta rege-
-
bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
