Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
ringsorgan. Det är sant, att stora svårigheter på den tiden stodo
i vägen för utbildandet av dylika, men det förefaller dock, som
om något mera kunnat göras, än vad som skedde. Vissa
personliga egenskaper underlättade denna personliga verksamhet: det
starka minnet, det utvecklade sinnet för detaljer, utan att blicken
för det hela fördunklades, den eminent praktiska läggningen i
hans väsen, som satte honom i stånd att obekymrad av teorier
så ofta träffa det rätta eller det gagneliga och som även åt de
skenbart mest vågade åtgärder beredde en framgång, varöver
samtiden förvånades, slutligen segheten i att fasthålla vid det
en gång uppställda målet utan att låta sig hindras av motgångar,
men icke heller av gjorda eftergifter eller nödtvungna
försäkringar om motsatsen. Han leddes i allmänhet av ett
utomordentligt sunt förstånd, oberört av fantasiens, fåfängans,
känslans eller ärelystnadens chimärer, han var, som man har sagt, i
varje tum en »realpolitiker» i stort som i smått. »Det ligger
icke så stor makt uppå huru gott huset är, blott hammaren är
god», skrev han en gång i ett bekant brev till den tidens chef
för rikets bergshantering, Markus Klingensten, som vid
Fellingsbro ville med »prål och stor bekostnad» uppföra en
hammarsmedja stor som »en domkyrka».
Några exempel på detta personliga ingripande, på hans
förhållande till sina tjänare må till sist anföras vid sidan av
vad som förut nämnts och efteråt i annat sammanhang skall
nämnas.
Det kan ej vara fråga om, att icke konungens intresse
huvudsakligen vände sig åt statshushållningen, och vi ha redan anfört
många av de åtgärder, som häntyda därpå, icke minst den
vackra samling av liggare och räkenskaper av alla slag, som
han lämnat efter sig. Efter en kort tids avbrott återtog han det
personliga överinseendet över kammaren och utfärdade själv
kvittenser på mottagen uppbörd. Han granskade räkenskaperna,
upptäckte felen och lät verkställa omräkning. Nyslotts
räkenskap, vilken konungen själv översett, hade en gång kommit
bort och fanns varken i räknekammaren eller konungens »egen
lilla kammare»; han skrev till Erik för att fråga, om denne fått
den med sig. Under sådana förhållanden var det klart, att de
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
