Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 3. Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Först och främst frälsets vapentjänst. Frälsemannen var för
sin skattefrihet skyldig att tjäna kronan framför allt med häst
och vapen. Den förändring konung Gustav sökte genomdriva i
avseende härpå var, att vapentjänsten skulle utgöras i proportion
till inkomsten eller räntan. Härom träffades upprepade
överenskommelser, så t. ex. 1526, då det bestämdes, att en rustning
skulle utgöras för varje 66 2/3 mark. Vapensyner höllos
upprepade gånger, och register på frälsets gods infordrades, men
konungens klagomål över frälsets försumlighet, dettas åter över
de stora krav, som ställdes, fortforo hela hans regering igenom.
Somliga punkter förblevo i övrigt oklara, så t. ex. om ett par
fattiga frälsemän finge förena sig om en häst och karl, om
fotfolk finge utgöras i stället för ryttare o. s. v. Under grevefejden
yrkade konungen, ehuru utan resultat, på att adeln skulle utgöra
skepp. Mot slutet av hans regering överenskoms om en rustning
för varje 150 mark, men det väckte motstånd i olika landskap
såsom varande för högt.
Därtill kom vapentjänsten för förläningar, dels i allmänhet
för lagmansräntor, häradsgästning m. m., dels för särskilda län.
Utom de allmänna bestämmelserna för vapentjänst av sådana
fastställdes villkor i enskilda fall även för högadeln och krävdes
särskilda förbindelser av densamma. Botved skrivare fick 1538
Värmlands lagmansdöme med skyldighet att rida färdig »med
två glaven», Holger Karlsson (Gera) året förut ett härad och
några mindre områden i Östergötland samt förband sig att rida
med sju välrustade hovmän, hästar och harnesk. För lägre
frälsemän och fogdar blevo villkoren strängare. Den bekante nyadlade
fogden i Småland Jöran Jönsson förband sig sålunda 1538, då
han fick Sunnerbo och Västbo i förläning, utom annat att rida
med 8 välrustade hovmän, hästar och harnesk och hålla 4 goda
hakeskyttar. Fogderustningen ingick ock allt framgent under
1500-talet och därefter som ett moment i Sveriges försvarsväsen.
Men trots alla ansträngningar var det en jämförelsevis ringa
styrka, som på detta sätt åstadkoms. Frälsets egen vapentjänst
framför allt lämnade i siffror uträknad ett klent resultat och hade
väl sin egentliga betydelse däri, att frälsemännen själva erbjödo
användbara befälsämnen.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
