Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 3. Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSVÄSENDET
Återstod sålunda det egentliga folkuppbådet, som också
upprepade gånger togs i anspråk. 1532 uppfordrades till exempel
Dalarne att utrusta 1,500 man med armborst, pilar och skäktor,
och i 1544 års försvarsplan ingick också denna allmänna
värnplikt. Men det var ett uppbåd utan organisation och därför i
farans stund tämligen värdelöst. Dackefejden gav i det ena
fallet som det andra lärdomar, vilka konungen ej dröjde att
tillämpa. De främmande landsknektarna hade, såsom redan nämnts,
berett mera obehag än nytta; i Småland, liksom annorstädes,
fanns en orolig ungdom, som i stället för att gå vid skogen och
ställa till buller kunde lära sig ordentlig krigstjänst. Det var ej
nog med att av det egentliga Dackesällskapet en fänika bildades,
som tjänstgjorde borta i Finland. Konungen förklarade sig
redan 1543 ämna uppsätta inhemska fänikor i stället för de
tyska, och en mängd brev vittna om huru planen förverkligades.
Vi äro till sinnes att låta mesta parten av de tyska knektarna
draga sin kos, hette det sålunda en gång, och i stället förstärka oss
med vår egen nation. Så upprättades fänikor i Småland,
Östergötland och Dalarne under egna hövitsmän. Redan 1544 äskades
register på alla knektar i Västergötland, var man kunde finna igen dem,
huru många som lågo hos var präst, i vart härad, socken och
by och vilka som sutto på sitt eget. Ty meningen var, att de,
som ej voro inkvarterade eller i tjänst, skulle dessemellan bruka
sin åker och äng. Man skönjer häri liksom början till det
egendomliga svenska härväsendet, som sedan efter hand utvecklades
till indelningsverket. Därjämte användes penningavlöning,
årspenningar så väl som månadssold. I slutet av 1544 anbefalldes
att antaga krigsfolk i Småland, både gifta och ogifta, i
synnerhet dem, som så gärna ville »perlamenta» och bli »hofmän». De
ogifta skulle få några mark på hand och skyndas upp till
konungen, hos vilken de kunde lära vad ära och redlighet innebure;
de gifta fingo vara hemma och sköta sin jord men borde avlägga
ed; i vart härad skulle hållas 1—200 dugliga karlar med goda
vapen. Följande år tillsattes redan fem hövitsmän i olika delar
av Småland över det antagna krigsfolket med eller utan sin
»lutinant». Här framskymtar det senare krigsbefälet med dess
underhavande, som mot slutet av 1500-talet höll på att bliva ett
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
