- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
338

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 4. Kyrkan 1544-1560

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

mening till evigt fördärv och skada». Om adeln i Västergötland
känner man, att den avgav en liknande försäkran 1549, och
prästerskapet i Småland förband sig att lära Guds ord rent, föregå
åhörarna med ett kristligt leverne och för Guds ord — men även
för hans Kungl. maj:t — ha liv och gods osparda. Anslutningen
till den protestantiska uppfattningen var sålunda avgjord. I
Sverige utkommo också nya upplagor av handbok, mässordning
och psalmbok, i vilka denna alltmera gjorde sig gällande, och i
Finland verkade Mikael Agricola, sedan 1554 biskop i Åbo,
för dess spridande, på samma gång som för den finska
folkbildningen. Han utgav på finska en a-b-c-bok, ett slags religiös
handbok och slutligen, 1548, en översättning av Nya testamentet,
som sedan följdes av vissa delar utav det Gamla.

Tillståndet inom den svenska kyrkan torde under dessa
övergångsår emellertid icke ha varit det bästa. Det var ont om
präster, klagades på det redan nämnda mötet 1546, och olika
förslag väcktes att uppfostra unga män till prästämbetet. En
annan gång hette det, att klerkeriet ofta gjorde sig skyldigt till
grova synder och laster, att det gick »skröpligt» till både med
lärdom, kyrkoceremonier och åthävor, att olika bruk förekommo
i olika landsorter samt att biskoparna ej hade tillbörlig uppsikt
däröver och lika litet över skolstugor, hospital och sjukhus.
Klagomålen hade nog sitt berättigande, men det var icke heller
lätt att under den misstänksamme konungens ögon åstadkomma
några väsentliga förbättringar. Kyrkans främste man, Laurentius
Petri, måste nöja sig med att i tysthet verka för bättre
förhållanden och arbeta på den kyrkoordning, som var alldeles
nödvändig men som icke fick givas ut.

* *

*



Bland klagomål, som hade framställts 1546, var även det,
att somliga präster för fattigdoms skull ej kunde sköta sina gäll
utan »sade upp dem». Vi föras därmed över till kyrkans
ekonomiska tillstånd under de sista årtiondena av konung Gustavs
regering.

338

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free