Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 4. Kyrkan 1544-1560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
hemman vid annex- eller »ridkyrkan». Till en början medgavs,
att kyrkoherdarna fingo behålla dagsverkena från de indragna
hemmanen, men denna förmån upphörde snart. Därjämte gavs
befrielse från den avgift eller taxa, som prästerskapet dittills
utgivit för sina inkomster, men taxan återkom i mitten av
1550-talet och fick sedan dess karaktären av en stående skatt. För
sockenprästerna äterstodo sålunda prästbordet, tertialtionden och
kvicktionden samt vederlaget, som dock alldrig fullt motsvarade
förlusten, och sportlerna. Resultatet för kronan av indragningen
var ganska lysande. Man har beräknat hela den under henne
16 öRE. Gustav Vasa 1556.
indragna jorden till mellan 11- och 12,000 hemman, nära hälften
kom från sockenkyrkorna, och vederlaget beräknas ha uppgått
endast till något över 30 procent. Indragningen av kyrko- och
prästhemmanen väckte naturligtvis uppseende och anstöt. På
herredagen i Arboga upptogs också frågan om vederlag, och
konungen såg sig föranlåten att i upprepade skrivelser taga
åtgärden i försvar. Landborna överföllos och »puckades» snart
sagt av var man, de saknade försvar hos prästen, hemmanen
blevo »förlagda», landborna själva hade klagat och begärt komma
under kronan »igen», vederlag hade givits: det var de skäl, som
i växlande former androgos. De kungliga teorierna utvecklades
utförligt i en skrivelse till Småland och Västergötland den 9
juli 1547. Tankegången synes ha varit följande: landborna hade
en gång lytt under kronan, de hade sedan lagts till kyrkorna,
nu kunde prästerna icke beskydda dem, varför hemmanen
vansköttes, på sitt kungliga ämbetes vägnar måste konungen gripa
in, men »full» vederläggning gavs av tionden; följaktligen borde
allmogen ej sätta tro till vrångvisa människor, som skyllde
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
