Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 4. Kyrkan 1544-1560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN 1544—1560
konungen att vilja »förlägga» prästerna, eller lyssna till lösaktigt
snack och tal, utan i stället lita till konungens upplysningar.
Så gjordes kronans eller statens rätt gällande mot kyrkan i
dess helhet, och prästerskapet hade i det närmaste förvandlats
till statens löntagare, vilkas inkomster i det allra mesta berodde
på konungens behag, på samma gång som den sistnämnde av
all inkomst krävde bidrag till statens behov. Det var en oerhörd
omvälvning, framgången ur själva sakernas utveckling, som
konungen medvetet och kraftigt drev i en viss riktning. Någon
utredning av arten av de rättigheter, kyrkan hade till sin
egendom, eller av den rätt, som församlingarna tvivelsutan kunde
åberopa till densamma, sattes icke i fråga. Utan hänsyn till
sådana spörsmål och utan betänklighet var det konungen, som
i den upplösning av gamla rättsförhållanden, som inträtt, själv
satte den nya rätten. Något i egentlig mening utarmat
prästerskap torde det dock i allmänhet icke ha blivit. Det skulle i
varje fall inom några årtionden visa sig, att det ägde nog
självständighet att uppträda mot själva konungamakten, tvinga
densamma till eftergift och under gynnsamma omständigheter vinna
det önskemål, som på konung Gustavs tid tycktes vara så fjärran
som möjligt: garantier för en fast avlöningsstat.
Vi ha förut omnämnt kyrkornas plundring på silver och andra
dyrbarheter. Erfarenheterna från Dackefejden manade till en viss
försiktighet i avseende på fortsättningen av denna skövling. Frågan
kom före på herredagar, och man rådde konungen 1545 att
tills vidare låta kyrkosilvret stanna där det var; längre fram
kunde han vända sig till biskoparna och genom dem till
prostarna, så att minsta rop måtte uppstå. Uppskovet blev icke
långvarigt. Redan samma år företog han själv en färd genom
Mälarlandskapen, förhandlade med präster och kyrkvärdar och
gjorde en vacker skörd av omkring 35,000 lod silver. På
liknande sätt gick man till väga i andra landsorter, ehuru konungen
ej själv var närvarande; resultatet av den successivt skeende
silverindragningen, så långt man känner det, och det gör man
ej fullständigt, blev omkring 280,000 lod eller omkring 560,000
mark örtig; säkerligen var det betydligt mera. Det bildade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
