- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
342

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 4. Kyrkan 1544-1560

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

skatt, som förvarades i sölvkammaren att användas vid
oförutsedda behov, och nedsmältes åtminstone tills vidare i allmänhet
icke. Men utom silver togos från kyrkorna korkåpor, mässhakar,
altardukar m. m. d., och om silvret reserverades för nödens
stund, torde kyrkoskrudarna genast kommit till användning för
varjehanda världsliga ändamål. Vår tid blott förvånas över den
brist på pietet, som utmärkte konungen, och icke honom allena
utan tiden i allmänhet. Det är troligt nog, att reformatorerna
själva ej hade mycket sinne för den gudstjänstens prakt eller

HALV RIKSDALER 1537.
ÖOmnis potestas a deo est. — All makt är av Gud.

estetiska behag, vartill dylika föremål tjänade. Det betraktades
väl allt som papisteri.

Det var i kronans namn, som indragningen av kyrkans fasta
och lösa egendom hade skett, ehuru någon kontroll över
användningen icke förekom. Men konungens eget förvärvsbegär
gjorde sig ofta gällande på ett naivt oblygt sätt, som likväl ej
synes ha framkallat något skarpare klander, sedan mäster Lars
och mäster Olov blivit nedtystade. Hit må räknas hans
godtyckliga anspråk på att ärva rika präster; de voro så allmänt
kända, att vederbörande funno rådligt att inhämta hans samtycke
till sina testamenten. I Västergötland dog 1549 en rik prelat,
som hade ihågkommit konungen i ett sådant, och arvingarna
hade tillagt en »förbättring». Men konungen var ej belåten:
förr brukade biskoparna taga nästan allt efter rika präster,
arvingarna fingo litet eller intet, »och nu skola desse gå till sådan

542

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free