Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 7. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSKLASSER OCH LEVNADSSÄTT
kastades i stället vissa stående skatter, och namnet frälse eller
fri, som en gång tillkommit hela allmogen, inskränktes till en
trängre krets. Till densamma hörde först och främst ättlingarna
av de forna storbönderna, konungaätternas jämlikar i börd och
rikedom. Folkungaregenterna införde den väsentliga
modifikationen, att var och en bonde, som anmälde sig att göra
vapentjänst till häst och uppfyllde vissa villkor, kunda bliva frälseman.
Så uppstod skillnaden mellan herremän och bönder, men bland
de förra funnos vitt skilda grupper, de rika jorddrottarna, de
välborna riddersmännen, som hade anspråk på att inkallas i
rikets råd, och de »gemene» frälsemännen med endast ett par
gårdar, de så kallade knaparna. Någon reglering av
vapentjänsten efter förmögenhet kom aldrig till stånd under
medeltiden. I städerna åter hade ingen med adeln konkurrerande
samhällsklass kommit sig för.
Dessa i viss mån primitiva förhållanden bestodo in på
1500-talet, och inom frälsets samfällda namn dolde sig fortfarande
stora sociala olikheter. Det fanns även då ett mindre antal
förnäma och rika ätter av mer eller mindre hög ålder med
besittningar överallt i det mellersta och södra Sveriges landskap, 3—600
hemman, såsom Bielke, Bonde, Gyllenstierna och Oxenstierna,
Sture och Leijonhufvud, Trolle och Grip, Ros, Brahe och
Stenbock, för att icke nämna Vasaätten, som snart blev den rikaste
av alla. Deras medlemmar hade, såsom förut påpekats, hävdvunna
anspråk på att inkallas i riksrådet. Under dem ser man en
lågadel med måttlig förmögenhet men ofta av gammal börd, rotfast
i det ena eller andra landskapet. Slutligen det
»allmänneliga» frälset, i förmögenhet jämförligt med rikare bönder men
skiljande sig från dem genom vapentjänsten. Inom denna
skiftande klass försiggick en ständig cirkulation uppåt och nedåt.
Ur lågadeln höjde sig enstaka frälsemän genom duglighet eller
släktförbindelser till frälset »innan råds»; de allmänneliga
frälsemännen ökades alltjämt ur allmogens led med tilltagsna bönder,
som gjorde vapentjänst; men det hände också, att frälsemannen
steg ned till att bliva bonde igen. Inom de högre lagren höll
man strängt på begreppen om adlig börd och till och med om
jämbördighet; inom de lägre förekommo ej sällan giften inom
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
