Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 1. Kejsaren, Lybeck och Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
sammankallade ett ständermöte eller riksdag till Strängnäs i
början av år 1547 men förberedde saken genom att på förhand
låta sprida ut bland allmogen, att Kristian II:s arvingar äskade
en så dråplig skatt, att det på var bonde skulle belöpa sig till
väl 200 lod silver för att ej tala om köpstadsmännen och adeln.
Med sådana förberedelser kunde utgången anses som säker.
Endast prästerskapet rådde till att icke avslå den fred, som
stod till buds att köpa för penningar, men vederlades av rådet.
De övriga ständerna underkände utan vidare alla anspråk å
Kristian II:s och hans arvingars sida samt lovade att, om så
behövdes, göra dem motstånd efter yttersta förmåga med
penningar, liv, gods och blod; borgare och bönder förklarade för
sin del, att om de skulle utgiva någon brudskatt till gamle kung
Kristians arvingar, »ville de smida den drottningmarken i goda
skäktor och pilar och förbättra den med krut och lod». De
närvarande av prästerskapet fingo avgiva en förklaring i samma
anda, i vilken man tycker sig igenkänna mäster Olovs språk
och tankegång, varpå bekräftelser inhämtades i olika landsorter
jämte förnyade trohetsförsäkringar till konungen, som begagnat
tilifället att på riksdagen få arvföreningen och testamentet
ytterligare bekräftade. Därjämte utgåvos på latin och tyska öppna
förklaringar i ständernas namn om orsaken till Kristians
avsättning samt protester mot alla anspråk å hans sida. Konung
Gustav underrättade Kristian III, att ständerna förkastat alla
Kristians II:s rättsanspråk, men yttrade sig för övrigt endast i
svävande ordalag. Frågan var föremål för ny behandling på
rådsmöten, men något ytterligare svar behövde ej avgivas, då
det visade sig, att Danmarks underhandlingar på grundvalen av
en utbetalning av 100,000 eller 200,000 daler icke ledde till
något resultat. Pfalzgreve Fredrik hade emellertid 1544 blivit
kurfurste vid Rhen och hade icke samma livsintresse som förut i
förvärvet av en nordisk krona, men anspråken uppgav han icke,
och ända till hans död 1556 sattes hans namn och hans planer
i förbindelse med de truppsamlingar, som tid efter annan skedde
i Nordtyskland. Efter hans död åter var det i synnerhet vid
änkehertiginnan av Lothringen, Kristian II:s dotter Kristina, som
anspråken knöto sig, och de äventyrligaste rykten voro i svang
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
