Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 2. Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
det dröjer». RMDanskarna »bedraga, smeka och locka de
svenska, liksom de hade en hop skökor framför sig», hette det en
annan gång.
Ett nytt tvisteämne tillstötte snart, det ryktbaraste av alla. Det
gällde vapenbilden tre kronor.
Redan 1546 har Kristian III upptagit den i sitt sigill, två år
efter arvföreningens ingående i Sverige. År 1548 gifte sig
Kristian III:s dotter Anna med den sachsiske tronföljaren August.
Det förljöds, att i vapnet på hennes vagn även upptagits Sveriges
tre kronor, att dessa förekommit på de fanor, som hängdes
utanför de bröllopsresandes härbärgen. Samma år lät den danske
tronföljaren gravera ett sigill, i vilket tre kronor förekommo, och
de upptogos i Kristian III:s stora rikssigill 1556, liksom på
mynten åtminstone från och med 1557. Man har svårt att betrakta
åtgärderna annat än som en direkt utmaning, som ett förstucket
hot om unionens återupplivande. Det är ovisst, när konung
Gustav blev bekant med förändringen. 1555 kände han emellertid
till den och beklagade sig däröver i ett brev till hövitsmannen
på Kalmar slott och andra. Det blev sedan ett ständigt
återkommande ämne till allt bittrare utgjutelser. Vad som särskilt
väckte hans harm var, att de tre kronorna, Sverige »till spott,
försmädelse och undergång», satts nederst i skölden; under gamle kung
Kristians tid hade de åtminstone stått jämsides med det danska
vapnet. Gustav Vasa uppges ha vänt sig med sina besvär till
Kristian III; i varje fall gjorde han det efter dennes död till
efterträdaren, som emellertid tog åtgärden i försvar. Det var den
unge Fredrik II, som var så illa anskriven för sitt svenskhat.
När den gamle Kristian, som nu regerar, lägger huvudet ned,
skrev konung Gustav en gång, då ha vi och riket både hans
son och den danska adeln visserligen på halsen; hertig Fredrik
hade låtit förljuda, att han med tiden skulle flytta gränserna
längre upp i Sverige, till Holaveden. Det var år 1555. Ett par
år senare kom ett danskt skepp till Stockholm med tre kronor
målade på sidan; hertig Johan lät befalla att hugga bort märket,
och hertig Fredrik berättades ha sagt: »De witte kop schall
dar ein mall forblöden» (det skall vithuvudet en gång få blöda
för).
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
