Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 2. Danmark - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
inprägla, att Sveriges och Danmarks intressen voro oförenliga.
Eftertiden tycktes blott alltför mycket giva vid handen, att han
hade rätt. ;
3.
ÖSTRA EUROPA.
I de internationella förbindelserna mellan Sverige och
Ryssland inträdde under konung Gustavs regering en avgörande
förändring. Ursprungligen kunde de anses basera sig på den
fred, som 1323 ingicks mellan Magnus Eriksson och storfursten
Jurij i Novgorod och som även bestämde gränserna mellan det
svenska och novgorodska väldet. Men dessa bestämmelser, i
sig själva oklara, råkade snart i förgätenhet. Gränsen började
vid ån Sestra eller Systerbäck och gick sedan norrut, men
delvis genom ödemarken, där råmärkena befunno sig flera mil
från varandra. Redan på 1300-talet började här en svensk-finsk
kolonisation tränga österut. Det gick så mycket lättare, som
republiken Novgorod ej förmådde göra sitt välde gällande i dessa
trakter. Slutligen började emellertid ryssarna klaga över att den
gamla rågången överskreds, och ständiga gränsfejder, avbrutna
av ofta förnyade freder och stillestånd, blevo följden. Man var
på den svenska sidan medveten om, att den rätta rågången
överskridits, och mot slutet av medeltiden hopsattes i Finland ett
oäkta fredsbrev, där de nya gränsmärkena voro angivna, som
sedermera en följd av år spelade en viss roll. Förhållandena ändrades
ej efter Novgorods införlivande med det moskovitiska väldet,
vars härskare under 1400-talet fått den föreställningen, att Sverige
ej var någon verkligen självständig stat, fortfarande i barbariskt
övermod ävlades att avsluta fördragen, som ingingos endast på
vissa år, endast för Novgorods räkning och envist vid deras
ingående höllo på gammalryska former, vid vilka »korskyssningen»
spelade en stor roll: urkunden lades på ett fat under krucifixet,
som sedan kysstes.
Under förra hälften av Gustav Vasas regering hade freden
tvenne gånger, 1524 och 1537, förnyats. De svenska sändebuden
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
