Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
ha haft kännedom om det oäkta fredsbrevet och ha möjligen
försökt att göra dess gränsbestämmelser gällande. Däremot synes
konungen ännu icke haft reda på detsamma; han påyrkade i
stället, att i den sistnämnda fredstraktaten ingenting skulle nämnas
om det urgamla fredsbrevet utan att vid en blivande gränsreglering
man skulle rätta sig efter vad vartdera riket faktiskt innehade,
men härpå gingo ryssarna icke in, och det gamla brevet åberopades
ånyo. Gränsfejder och plundringar å ömse sidor fortforo emeller-
AN. ) U
J S § —»SO ZS g f
SSS
S SSSSSSSSSSSSSIIES
K”
⚔ S
a»
S
S
KANONER FRÅN 1500-TALETS BÖRJAN.
Ur Olaus Magnus’ historia.
tid med korta avbrott, och de svenska hövitsmännen på Finlands
gränsfästen, Viborg och Nyslott eller S:t Olovsborg, gjorde
visserligen sitt till för att underhålla dem. Särskilt utmärkte sig i det
hänseendet hövitsmannen på Viborg Nils Grabbe, en av kämparna
från befrielsekrigets dagar; han måste slutligen avlägsnas från
sin post. I början på 1540-talet tycktes det arta sig till ett verkligt
krig. Både Grabbe och den mäktige finske adelsmannen Erik
Fleming synas ha uppmanat till ett sådant, men konungen var
avgjort däremot. Dackefejden hade nyss lupit till ända, han hän-
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
