Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
visade på att hans skattkammare i det närmaste blivit uttömd,
för ett krig mot Ryssland behövdes 30 eller 40 tusen man, och
i Finland befunne sig försvarsanstalterna i dåligt skick, det finska
frälset gjorde endast en ringa vapentjänst, och på bönderna kunde
man ej lita i händelse av krig; det minsta man kunde ha med
ryssesällskapet att skaffa, desto bättre, hette det 1545. Det var
just vid den tiden, som en ny hövitsman insattes på Viborg,
Man inlät sig åter på fredliga förhandlingar, och det bestämdes,
att en råläggning skulle hållas 1547, men denna uteblev. Man
uppgjorde planer att ordna den fredliga samfärdseln och draga
handeln med ryssarna över Viborg. För samma ändamål anlades
i början av 1550-talet Helsingfors. Men lugnet räckte icke länge.
En skara ryssar inbröt i början av 1555 över gränsen men slogs
med förlust tillbaka. För att kräva hämnd sändes från Novgorod
en rysk bojar, Ivan Bibikov, med en här, som säges ha uppgått
till 30,000 man, men befälhavaren på gränsfästet Kivinebb Jöns
Månsson ryckte mot honom med en ringa styrka och vann en
lysande seger, den ryske hövdingen stupade och jämte honom
flera hundra ryssar. Nu lät konungen omsider förmå sig till en
kraftigare aktion mot den besvärlige grannen, ett ryskt sändebud,
som kommit till Sverige, kvarhölls, och rustningar företogos.
Den finska adeln lär ivrigt ha talat för krig och fann en
förespråkare i den unge hertig Johan; man fruktade, säges det, att
konungen eljest skulle verkställa en länge påtänkt räfst i avseende
på det finska frälsets olagliga godsförvärv, varom också en högst
målande skildring från den tiden föreligger. Man förstod att
hos konungen väcka förhoppningar om bistånd från annat håll.
Den livländska ordensstaten och Polen indrogos inom kretsen
för Sveriges diplomatiska verksamhet. Men här möttes densamma
av den ryska politiken. Ivan IV, som 1547 själv övertagit regeringen,
inledde som bekant Rysslands segerrika framträngande åt alla
sidor. Det blev en erövrarstat och tsarens tyranniska högmod
en fara för alla grannarna, i synnerhet sedan den tid, då han efter
Kasans och Astrakans erövring genom nya krigsföretag sökte
frigöra sig från beroendet av sina egna statsmän. Men det var
ej Sverige han närmast tänkte på. Det var söder om Finska
viken, som de svenska och ryska intressena till en början skulle
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
