Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
komma att stöta samman. Tsaren önskade träda i direkt
förbindelse med västra Europa och för detta ändamål framtränga
till Östersjön. Han var väl rustad. Redan länge hade från
Tyskland krigsmateriel tillförts Ryssland och utan hinder fått
passera Livland. Det var allmänt känt och framkallade också
den beskyllningen, att livländarna själva berett sin ofärd.
Inom Livland, som i vidsträcktare mening omfattade allt
land mellan Finska viken i norr, Narova och Pejpus i öster till
Kurlands gräns i söder, hade vid denna tid förfallets tecken allt
uppenbarligare framträtt. Till namnet lydde det under Tyska
riket, ehuru förbindelsen numera saknade all praktisk betydelse.
Det hade en gång varit ett tyskt kolonisationsområde, där ridderlig
äventyrslust och kristlig fromhet vunnit stora framgångar, och
under korsets tecken hade landet fått sin sällsamma organisation.
Det var delat i olika områden, sinsemellan endast löst förenade.
Det största hade en gång tillhört Tyska orden, som efter
svärdsriddarnas undergång 1236 inträtt i deras ställe. Närmast
lydde de livländska ordensländerna under ett särskilt överhuvud,
»Tyska ordens mästare i Livland» eller »herr Mästaren», såsom
han plägade kallas — därav den vilseledande formen »härmästaren».
Dennes närmaste man var lantmarskalken, och under honom
lydde ordenskomturerna, tjugu till antalet, spridda över landet
på fasta slott, samt ett talrikt ridderskap. Genom Preussens
sekularisering 1525 hade emellertid förbindelsen med den forne
högmästaren upphört. Därjämte funnos fyra så gott som
självständiga stift. Främst bland dem stod Riga ärkestift, som hade
betydande besittningar dels vid Rigaviken, dels på högra stranden
av Düna. I Kurland låg stiftet Kurland-Pilten, bestående av
tre smärre områden, av vilka två stötte till havet. Stiftet Ösel
omfattade större delen av nämnda 6ö, en del av Dagö och
landskapet Wiek i Estland. Stiftet Dorpat slutligen utgjordes av
ett större sammanhängande område omkring floden Embeck
mellan sjöarna Wirzjerw och Pejpus. Den femte biskopen, som
bodde i Reval, hade ej något särskilt land. Även inom de
andliga stiften fanns ett privilegierat ridderskap. Städerna Riga,
Reval och Narva med betydande stadsmarker åtnjöto stora rättig-
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
