Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
heter; förstnämnda stad lydde under ordensmästaren och
ärkebiskopen samfällt, och mellan de båda nämnda potentaterna rådde
ständiga tvister. De härskande klasserna voro sålunda uppdelade
i privilegieomgärdade korporationer. ÖOrdens mästare och
ämbetsmän, biskopar och abboter, ombud för ridderskapen och de
större städerna sammanträdde då och då till lantdagar, ett slags
ståndsriksdagar, som utgjorde det enda, svaga enhetsbandet inom
denna löst sammanhängande statsassociation. Under andliga och
världsliga vasaller lydde slutligen massan av bönder, som utan
varje skymt till bildning vid medeltidens slut nedsjunkit i ofrihet
och behandlades hårt: »De leva som djur, behandlas som djur
och dö som djur», yttrar sig en tysk geograf på 1500-talet.
Ridderskapet hade en gång haft sin livsuppgift i kampen mot
hedningar och hade en tid fått en ständig rekrytering genom
tillströmning av tyska riddersmän i synnerhet från Westfalen. Nu
hade adeln försjunkit i vällevnad, sedeslöshet och overksamhet
men utmärkte sig allt framgent genom en seg egennytta, stark
ständskänsla och energiskt försvar för sina privilegier. Den var
skyldig att göra vapentjänst, »rosstjänst», såsom den snart även
i Sverige kända termen lydde, i proportion till sina inkomster,
men denna förpliktelse hade råkat i förgätenhet, några mönstringar
höllos ej längre, och vapentjänsten kunde icke göras effektiv,
när nöden krävde eller en befallning kom; från Tyskland voro
inga vidare förstärkningar att vänta, och landets värnlöshet blev
snart uppenbar för grannarna. I denna märkvärdiga statsförbindelse
hade enhetskänslan och pliktkänslan mot det allmänna mer och
mer försvunnit, korporations- och ståndsintressena gjorde sig i
stället så mycket starkare gällande, och när den allvarliga
prövningens stund kom, sprang det hela sönder.
Sveriges politiska förbindelser med makthavarna inom Livland
hade varit skäligen intresselösa, viktigare voro de kommersiella;
Reval var en av de förnämsta slutpunkterna för den svenska
exporten. I början av 1540-talet hade underhandlingar förts om
ett förbund, även avseende ömsesidig krigshjälp, men utan resultat.
På 1550-talet började emellertid faran från Ryssland för
ordenslandet bliva alltmera ögonskenlig och Sverige följaktligen att för
detsamma få större intresse. Ordensmästaren Henrik von Galen
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
