Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
avsände hösten 1553 en beskickning till Sverige. Den hade i
uppdrag att framhålla, hurusom freden mellan Livland och
Ryssland lopp till ända och man därifrån endast hade att frukta
angrepp, krig och blodsutgjutelse; komme det därhän, hoppades
man på bistånd av den svenske konungen och önskade få veta,
vad han i sådant fall vore villig att våga, varemot ordensmästaren
erbjöd sig att i motsvarande fall, om det gällde Sverige en gång,
mot arvfienden i Ryssland »iakttaga likhet». Svaret blev avböjande
— sändebuden hade ej kunnat lämna tillfyllestgörande
upplysningar —, men följande år avsände konung Gustav själv till
ordensmästaren, en tysk sekreterare, Joakim Burwitz. Denne skulle bland
annat göra sig underrättad om ordens förhållande till Ryssland men
synes ej haft något direkt uppdrag att underhandla om förbund.
Det skulle också ha skett i ett olämpligt ögonblick, ty vid den
tiden hade orden redan nödsakats att på förödmjukande villkor
förnya freden med Ryssland. Burwitz stannade emellertid kvar
över vintern och avgav i början av följande år en utförlig rapport
om tillståndet i landet, adelns förvekligande och bondens usla
liv, för vilken det var en »salighet», om han fick klibröd att äta
och brunnsvatten att dricka, samt om ställningen till Ryssland,
men framhöll därjämte, icke utan tillskyndan av ordensmästaren,
såsom det synes, att ingenting för orden kunde vara viktigare
än en förbindelse med Sverige och Finland, liksom en sådan
även för den svenske konungen kunde vara av vikt, dock så att
denne å sin sida kunde vara förvissad om motsvarande hjälp;
han antydde även en ny livländsk beskickning.
Det är möjligt, att denna framställning, trots vad som där
nämndes om freden med Ryssland, hos konung Gustav ytterligare
bidragit att underhålla förhoppningen om aktivt understöd från
ordensstaten. Nog av, han begav sig på sommaren 1555 med
sina stridskrafter över till Finland, lämnande regeringen i Sverige
åt hertig Erik med biträde av Per Brahe. Den 13 augusti
ankom han till Åbo, och här mötte honom en livländsk beskickning.
Man kan tänka, att den mottogs med spänd nyfikenhet. Den
hade emellertid endast i uppdrag att ytterligare upplysa om
freden med Ryssland, att erbjuda tillfälle till värvningar m. fl.
ärenden av obetydlig art. Sändebuden sågo med intresse den
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
