Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
stora tillrustningen, varom de påstodo sig sakna all kännedom,
och frågade slutligen i förtroende, om det verkligen var meningen
att föra ett allvarligt krig mot Ryssland. Då brast det löst. Det
var meningen, svarades, att på allvar angripa ryssen, och i kraft
av förut gjorda löften äskades till sändebudens häpnad, att
ordensmästaren skulle göra gemensam sak mot den gemensamma fienden.
De förklarade, att de ingen fullmakt hade om något sådant och
att den nyss ingångna freden ej kunde brytas. Härom tvistades
ett par dagars tid, medan sändebuden följde hären åt, och de
fingo höra »hårdare och spetsigare» ord, än de kunde omtala.
Slutligen i avskedets stund tog konungen själv till ordet »med
besvärat sinne och vemodiga åtbörder», åberopade föregående
underhandlingar och givna löften samt yttrade bland annat: orden
vore ej stiftad för att åse, huru kristenhetens fiende ansatte den
ene kristlige konungen efter den andre och på så sätt försvagade
hela kristenheten; den kunde ej stå till svars härför inför Gud
och kristna människor; betänkte de rätt sin uppgift, voro de satta
därtill att med liv och blod försvara kristenheten mot sådant
blodtörstigt våld. Men det var allt förgäves, och sändebuden fingo
återvända till Reval.
Det var en stor missräkning, och vad som skett vittnade
visserligen ej om någon större förmåga i den föregående
diplomatiska behandlingen å Sveriges sida. Orden beskylldes
sedermera att ha lockat Sverige in i det ryska kriget och sedan
övergivit detsamma. Det förefaller, som om däri låge någon
överdrift, som om den svenske konungen hängivit sig åt illusioner
utan stöd i verkligheten, även i avseende på den hjälp orden
kunnat lämna, låt vara att denna hade intresse i att få Ryssland,
vars brutala makt hängde alltmera hotande över Livland,
sysselsatt av Sverige och därför uttalat sig tvetydigt. En annan
missräkning beredde den underhandling, som inletts med Polen; det
befanns snart, att även härifrån ingen hjälp var att påräkna. Men
konung Gustav torde ha gått för långt för att nu kunna draga
sig tillbaka, och fortfarande synas osäkra underrättelser ha inverkat
på honom.
De ryska plundringarna och våldsbragderna hade under
sommaren fortfarit, stundom vedergällda med liknande strövtåg från
4l1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
