Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
finsk sida. I juni hade Jakob Bagge skickats från Stockholm
med örligsskepp och galejor och företog efter ankomsten till
Viborg en djärv rekognosering med alla de smärre farkosterna
uppför Nevafloden fram emot Nöteborg. Han möttes där av
en rysk bojar, och ett längre samtal uppstod, som åtminstone
skenbart avlopp i allsköns foglighet, men efter återkomsten till
Viborg avsände Jakob Bagge en budbärare till konungen vid
namn Olov Skotte. Denne gjorde, berättas det, ovisst på vems
anstiftan, en så förmånlig framställning av situationen — han
skulle bland annat ha föregivit, att storfursten var död —, att
konung Gustav anbefallde en expedition till lands och sjöss mot
Keksholm, Nöteborg och Neva. Det vid gränsen församlade
krigsfolket, omkring 4,000 man starkt, under befäl av de
sedermera ryktbara krigarna Klas Kristersson (Horn) till Äminne,
Henrik Klasson (Horn) till Kankas och Nils Boije till Gennäs,
bröt upp i september och ryckte mot Nöteborg, under det Bagge
med flottan seglade uppför Neva. Men det befanns snart, att
man för den starka strömmens skull icke kunde komma fästningen
nog nära för att med framgång beskjuta den, ryssarna hade
härjat landet, och folket begynte lida nöd; inom fjorton dagar
var lanthären stadd på återtåg. Flottan höll på att råka ännu
värre ut, den drev för en storm in under stranden tätt invid
Nöteborg, och endast genom att föra kanoner och knektar i
land lyckades Bagge avvärja fiendens försök att taga skeppen.
Under stora svårigheter förde han sina fartyg tillbaka utför Neva
och var den 4 oktober åter i Viborg. Det var ett misslyckat
företag, som kunde avlupit ännu värre, ifall ryssarna varit bättre
utrustade och anförda. Å rysk sida ansåg man därjämte, att
kriget först härigenom egentligen tagit sin början.
Vid den tiden hade konungen hunnit fram till Viborg, och
det vart nu nödvändigt att vidtaga ytterligare rustningar. Från
Sverige tillkallades trupper, värvningar anställdes i Estland, men
styrkan kunde ändå icke uppbringas till mycket över sju tusen
man. Den finska allmogen uppbådades, i Viborgs och Nyslotts
län man ur huse, och detaljerade föreskrifter gåvos i avseende
på krigföringen, men det visade sig snart, att på allmogen icke
var mycket att räkna och att den egentliga krigshären var för
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
