Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 1. Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden. Han var
stadig i alla sina företag, säger en annan skildrare, så att vad
han påbjöd fick en lycklig utgång, även om det syntes
många omöjligt, därjämte så djupsinnig i världsliga ting, att
ganska få kunde följa honom eller göra honom till lags. Det
är bilden av en andligt och kroppsligt helgjuten och överlägsen
personlighet, som skildrarna på detta sätt framställa, och i
teckningen av hans verksamhet som regent ha vi anfört många
bevis därpå. Visserligen glömma de att omtala de mindre
tilltalande dragen, det otåliga och ända till sjuklighet
misstänksamma lynnet, hårdheten och häftigheten, som ofta kom honom
att handgripligen förgå sig mot sin omgivning och gjorde, att
hans tjänare med bävan motsågo en tuktan av hans egna händer,
det »högmodiga, överdådiga, stolta, trotsiga huvudet»,1 varom
i grannländerna rykten spriddes, om vilka han ingalunda var
okunnig och mot vilka han stundom aktade nödigt att låta
försvara sig.
Men barnen växte upp, bekymmer av olika slag inställde
sig, och den lyckliga tiden tog en ända. Familjesorgernas tunga
dimmor stego upp kring den åldrande konungen, skymde och
fördystrade det glada och spänstiga lynnet och framkallade en ofta
rörande klagan eller allvarliga maningar. »Du kan väl själv tänka,
käre son», skriver han en gång till Johan, »huru svårligen det går
oss till sinnes, att alla saker bliva så sällsynt företagna. Och
efter vi nu göras ålderstigna och fast svaga, så att vi för
oförmögenhets skull alla saker icke kunna efter nödtorften beställa
och ha ganska få, som oss hjälpa», äro framtidsutsikterna
oroande, »med mindre de, som nu tillväxa i naturliga krafter och
starkheter, vele ock taga sakerna allvarligen före och så arbeta i
deras ungdom, efter som tidens lägenheter kräva och som vi i
vår ungdom och sedan mycket i vår ålderdom gjort hava och
ännu göra». Visserligen tycker man sig å andra sidan stundom
endast höra en gammal något knarrig familjefader, som vid
1 Uttrycket förekommer i ett utan tvivel under konungens ögon av
Norman på tyska gjort utkast till en försvarsskrift.
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
