Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 2. Hertigdömena och den sista riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
T.
kommande att icke rygga eller omintetgöra det kungliga n
brevet och hertigdömets invånare att visa Johan tillbörlig lydnad,
hörsamhet och tjänst. Samma dag utfärdades brev på vapen och
sköldmärke för hertigdömet — över hjälmarna syntes blå fänikor
med förgyllda kors — och avgav hertig Johan ett reversalbrev,
i vilket hans förpliktelser upprepades.
Så var det ödesdigra steget taget till upprättande inom Sveriges
rike av ett slags halvsuveräna furstendömen till konungahusets
och rikets styrka, såsom meningen var. Man måste erkänna, att
stadgandena voro ofullständiga och att garantierna delvis av
undantagsbestämmelser upphävdes. Såsom någon lycklig lösning
på saken kunde ej donationsbrevet betraktas, och redan under
konungens livstid framkommo förslag till närmare formulering av
hertigarnas rättigheter, antagligen från Eriks sida.
På hösten 1557 uppsattes även en fullständig redigering av
det kungliga testamentet med undantag av bestämmelserna om
de två yngsta sönernas hertigdömen, men frågan fick därefter
återigen vila ett par år. Under tiden fick hertig Erik, för att
öva sig i regeringen och komma fadern till hjälp i en avlägsen
landsort, år 1557 i förläning Kalmar stad och län, Kronobergs
län samt Öland, vartill två år senare lades Tjust, och han
utvecklade här en ganska livlig verksamhet, som åtminstone till en
början rönte konungens erkännande. Sådana förhållandena på
detta sätt gestaltat sig under de sista åren, med en av
konungasönerna residerande i den ena, en annan i den andra landsorten,
utövande inom vissa gränser självständig regeringsmakt men i
viktigare fall samrådande med och underordnade konungen, tänkte
sig denne måhända förhållandet mellan bröderna i framtiden.
Redan han själv hann emellertid att få pröva svårigheterna vid
tillämpningen. Johans försök att från Finland driva självständig
politik i Livland — han kunde ju åberopa en punkt i
förläningsbrevet — kom fadern, såsom förut nämnts, att hårdare draga
åt regeringstyglarna. Han tröttnade icke att i växlande ordalag
upprepa, att Finland ej vore avsöndrat från Sverige utan att de
hörde tillhopa såsom lemmar under samma huvud, att hertigen
ingenting viktigt fick företaga utan att åtspörja konungen, sina
bröder och flera rikets ständer o. s. v. Liknande förmaningar ställdes
as
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
