Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 2. Hertigdömena och den sista riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIGDÖMENA OCH DEN SISTA RIKSDAGEN
även till Erik. Men vad som lyckats för fadern med hans
auktoritet, erfarenhet och överlägsenhet, skulle det även lyckas för
efterträdaren i förhållande till hans bröder, mellan vilka skillnaden
i ålder och visdom ej var så stor? Det var ett spörsmål, som
måhända framställde sig för den gamle konungen under de sista
årens mulna stunder, men på vilket han ej lyckades finna någon
lösning, och trots de sista årens erfarenheter gjordes ingen
förändring i förläningbrevens ordalag.
»* *
Konungens tilltagande bräcklighet jämte Eriks allt enträgnare
yrkande att själv få draga på friarfärd till drottning Elisabet gjorde
det slutligen nödvändigt att skrida till några definitiva uppgörelser
för framtiden, men för detta behövdes ständernas medverkan.
Sedan underrättelse kommit, att hertig Johan återvänt från
England, utfärdades riksdagskallelse från Stensholms gård i
Södermanland den 18 maj 1560. Ständerna skulle samlas den
16 juni i Stockholm, och man tänkte sig samlingen talrik. Två
präster och två bönder kallades från varje härad, fyra borgare
från var köpstad, och adelns närvaro påräknades mangrant.
Utom åtskilliga inre och yttre frågor, som närmast påkallade rådets
yttrande, framhöllos i ett betänkande såsom riksdagsanledningar
konungens ålderdom och sjuklighet, Eriks förestående resa och
kostnaderna för densamma, testamentets fullbordan och ordnande
av de statsrättsliga förhållandena, för den händelse Erik verkligen
bleve den engelska drottningens gemål.
Efter förberedande överläggningar mellan konungen,
hertigarna och rådet kallades ständerna den 25 juni till rikssalen, där
konungen omgiven av sina söner uppträdde och för sista gången lät
sin vältaliga stämma höras, då och då bruten av tårar. Han erinrade,
liksom många gånger förut, om det betryck och elände, vari
Sverige råkat genom främmande herrskap och konungar, och om
dess underbara befrielse. »Käre gode svenske män», hade han
sagt, »I sen väl, att jag nu står här i ett kungligt palats, men
oss bör icke förgätit hafva, att för 40 år sedan detta syntes
omöjligt för alla människors ögon, när jag gick i skog och skjul,
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
