Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 1. Inre förhållanden under de första åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE FÖRHÅLLANDEN UNDER DE FÖRSTA ÅREN
varje adelsman undantaga en sin sätesgård, en friherre två gårdar,
en greve tre gårdar. Det var detta som kallades
säterifriheten, vilken dock icke innebar, att någon var alldeles befriad
från personlig vapentjänst, även om han hade mindre än 300
marks ränta. Icke heller fingo ett par frälsemän, såsom förr
varit brukligt, förena sig om en karl till häst eller fot. Vad
förläningsräntan åter angick, skulle en rustning presteras för varje
200 mark, och härvid inräknades i värderingen utom penningar
alla den tidens många naturaprodukter från den största till den
minsta, allt efter gällande markegång i vissa angivna städer.
Mönstring skulle årligen hållas och adelsmannen infinna sig
där med alla sina rustningar, med kyriss för egen del eller
på annan duglig karl och i övrigt med s. k. drabbtyg.
Vapentjänsten skulle utgöras både inom- och utomlands, utomlands dock
endast tre månader på egen bekostnad; med »inomlands» skulle
menas allt, som »nu lyder under Sveriges krona eller ock härefter
under Sveriges krona med rätt och fog komma kan». Slutligen
fick adeln, högre som lägre, lova att tillsätta allt vad den ägde,
lösören, gods och gårdar, arv och eget, samt »liv och leverne»,
om något av de landskap, slott, städer och fästen, som konungens
fader innehaft, vore i fara att avhändas honom.
Det var denna konstitution, som längre fram gjordes till en
av de värsta anklagelsepunkterna mot konung Erik. Man visste
berätta, att han och hans dåvarande lågättade förtroendemän
varit betänkta på att tillgripa vilka medel som helst för att bryta
adelns motstånd, ja, att bringa om livet eller fängsla de
motspänstiga. Tvivelsutan hade dessa uppgifter någon grund,
åtminstone så till vida, att en stark konflikt förekommit — och man
har likväl kunnat anse, att 1562 års bestämmelser inneburit
eftergifter för adelns önskningar, vittnande till och med om svaghet
å konungens sida. Frågar man nu vad som kunnat väcka sådant
motstånd hos adeln eller förefallit densamma så hårt, stannar
man först vid definitionen på vad som menades med »inomlands»,
vilken icke överensstämde med adelns önskningar. Därtill torde
ha kommit de onekligen hårda, i sin tillämpning nästan
fruktansvärda förpliktelserna, om någonting av det gamla Sverige hölle
på att gå förlorat. I fråga om själva rustningarnas beskaffenhet
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
