Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 4. Krig och underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG OCH UNDERHANDLINGAR
samhetens onda makter fingo alltmera herravälde i konungens
själ. Det var året för Nils Stures skymfliga behandling, varom
mera längre fram. Under sådana förhållanden växte också
farhågan för tsarens makt. En instruktion uppsattes under hösten
för den nya beskickningen, som skulle ledas av rikskansleren
Nils Gyllenstierna. Där stod bland annat att läsa, att konungen
aktade tsarens vänskap mera och högre än någon annan furstes
och herres i kristenheten, emedan han älskade sannfärdighet
och icke lögnen såsom juten och andra konungens ovänner.
Den ömtåliga frågan berördes utförligt. Tydligen, hette det, hade
tsaren tänkt sig, att Johan vore död, men detta vore icke fallet,
och man kunde därför icke mot Guds ord skilja Katarina från sin
man. »Men eljest, ifall hertig Johan icke vore i livet, skulle det väl
ske med första ord.» Dock ville konungen göra så mycket, »som icke
är emot Gud». Om tsaren alltså möjligen ville begagna »polackinnan»
som underpant för åstundade eftergifter å broderns sida, erbjöd
sig Erik att hålla henne i gott förvar, tills tsaren själv krävde
hennes lösgivning »honom till nytta och gagn». Men några dagar
efteråt uppsattes ett tillägg till instruktionen, som vittnar om
den ångest, i vilken konungen befann sig. Där upptogos och
skärskådades alla invändningar, som tsarens rådgivare kunde
tänkas komma att göra vid underhandlingen. Och detta tillägg
slutar med följande betecknande föreskrift: »men om ingen annan
råd vore på färde och förrän man skulle komma till uppenbar
fejd med ryssen, då skall herr Nils Gyllenstierna hava h. k.
maj:ts fullmakt därpå att tillsäga storfursten, vad han har varit
begärandes av h. k. maj:t med Hans Larsson, senast han kom
från Ryssland» — han skyr att nämna saken tydligt — dock
skulle han icke få uppenbara detta för någon annan än tsaren
själv.
Med sådana uppdrag avreste Nils Gyllenstierna med sitt följe,
och utgången svarade däremot. Beskickningen mottogs av tsaren i
Alexandrovskaja sloboda den 7 februari 1567, och förhandlingarna
fördes sedan med de ryska rådgivarna. Det sades svenskarna
så gott som från början rent ut, att om tsaren ej finge i sitt
våld den person han åstundade, ämnade han ej hålla freden
längre, och det var ej värt att bringa ryssarna från den stånd-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
