Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 1. Erik XIV och Jöran Persson - 2. Erik XIV och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
gång varit ägnad att väcka ovilja. Hade hans blodiga planer
vid riksdagen i Uppsala vunnit fullständig framgång och
konungens vansinne ej utbrutit, har man svårt att skönja annat
framtidsperspektiv än anarki eller uppror.
2.
ERIK XIV OCH ADELN.
Gustav Vasa hade energiskt sökt draga den största möjliga
nytta för samhället av adeln såsom det företrädesvis till offentlig
tjänst ägnade ståndet; Erik XIV fortsatte i samma anda och med
ännu större kraft, skulle man kunna säga. Konstitutionen i
Uppsala gav honom särskilt ett medel i händerna att frampressa den
största möjliga verkan av adelns vapentjänst, och han begagnade
sig därav till det yttersta. Konung Gustav hördes visserligen
ofta klaga över adelns försumlighet men synes ej hava skridit
till några särskilda åtgärder däremot. Under Eriks regering
blevo vapensynerna eller mönstringarna en allvarsam verklighet,
och noggranna register upprättades över antalet befintliga eller
saknade rustningar. Dylika register 1562 och 1563 upptogo
antalet rustningar till icke mindre än 1,184, men luckorna voro
stora, icke minst vad högadeln vidkommer. År 1562 fattades
sålunda för Svante Sture 40 rustningar av 80 och ett par år
senare 69 av 140, varvid emellertid 51 kommo på Läckö indragna
län, av vilket han likväl uppburit årsräntan. Och försumligheten
följdes av straff. År 1565 anklagades en hel rad av adeln, från
och med greve Svante, inför nämnden, och flera dömdes sitt
frälse förlustiga, bland dem så förnäma män som Sigge Larsson
(Sparre) och Jöran Bonde. Svante Sture benådades mot en
särskild förbindelse, och det är sannolikt, att även i andra fall
benådning kommit emellan. Det hade sig icke så lätt att
förvandla sådana män som de nämnda åter till bönder. Därjämte
började med allvar och eftertryck rannsakningar med dem, som
icke hade lagligt frälse, som endast gift sig med en frälsekvinna,
men icke kunde bevisa sin rätt till sköldemärke. I Finland fanns
s6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
