Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 2. Erik XIV och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV OCH ADELN
en mängd sådana frälsemän, och konungen förbjöd att räkna
dem till adeln. Likaså gjordes allvar av konstitutionens
bestämmelser om rustningens beskaffenhet. Försök att slippa undan
med en pansarskjorta rätt och slätt i stället för »drabbtyg»
ogillades strängt. På samma sätt bestraffades försummande av
hovtjänst i allmänhet. Adelsmän, som kallats att följa konungen
på den tillämnade friarfärden till England men av någon
anledning uteblivit, ställdes inför nämnden, och det gick icke bättre
för dem, som kallats till kröningen men icke infunnit sig. Lika
litet lyckades andra försök att undandraga sig offentlig tjänst;
ingen gick i det fallet fri för fordringar eller förebråelser. I ett
bekant mandat av 1565 uttalade också konungen i allvarliga ord
sin uppfattning av adelns tjänsteplikt. De hade ej fått sina
förmåner för att vara sysslolösa och ha goda dagar utan för att
stå fäderneslandet bi med råd och dåd och tillbörlig tjänst; de,
som sådant försummade, kunde icke heller hållas i samma
anseende och myndighet, som deras föräldrar haft före dem, även
om de vore av stor härkomst och släkt. Ty om de ej ville ärva
förfädernas dygd, skickade de sig, som om de av dem ingen
härkomst hade, och borde fördenskull icke med rätta sitta i
deras arv. Vapentjänsten, fastän redan nu i mycket otidsenlig,
ingick dock som ett alltför viktigt moment i Sveriges
försvarsväsen, för att icke eftergifter stundom måste göras. Särskilt
vad det lägre frälset angick, finner man konungen någon gång
tala om lindrigare åtgärder, och under kriget gick det icke för
sig att fara alltför strängt fram med dem, som till exempel blott
voro till hälften av adel.
Lika litet sågs genom fingrarna med adelns övergrepp mot
underhavande eller grannar för att öka sina inkomster eller sin
jordegendom. Åtminstone lämnades på de tidtals återkommande
räfsterna upplysning därom, och här gällde det icke minst de
högst uppsatta. Vid en dylik undersökning anfördes sålunda,
huru greve Svante kommit åt en äng, som tillhörde en
prästgård i Östergötland. När han en dag var på jakt, hade
grevinnan kommit till kyrkoherden och bett att få se de brev, som
lydde på prästgården. När hon fått dem i handom, behöll hon
dem och lät sedan sin fogde kännas vid ängen. Det var säker-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
