Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 2. Erik XIV och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
ligen icke något enstaka exempel. Man torde dock ha skäl att
tvivla på att någon ändring till det bättre inträdde.
Det är icke mer än rätt att skänka sitt erkännande åt denna
verksamhet å regeringens sida. Olyckligtvis ställdes de stränga
kraven på vapentjänstens fulla utgörande under ett förödande
krig, som aldrig ville taga någon ända, och straffen för
försumlighet synas även i detta fall mera varit avsedda att skrämma
än att verkställas. Härtill kom en annan olycklig omständighet,
nämligen konung Eriks sjukliga misstänksamhet, som framför
allt riktade sig mot högadeln och tog sig allt hänsynslösare och
farligare uttryck. Redan samtiden visste tala om, huru Erik
under sin faders livstid varit tillbakasatt för den yngre brodern
Johan och mindre vänligt behandlats av dennes moder, huru
han, av naturen misstänksam, därav fått ökad anledning att
misstro Johans mäktiga mödernesläkt, till vilken hörde Sten Eriksson
(Leijonhufvud), Svante Sture m. fl., och huru hans misstankar
närdes av illasinnade rådgivare. Men även andra av högadeln,
såsom kusinen Per Brahe, voro föremål för liknande misstankar.
Man känner redan från de första åren av konungens regering
en rapport till Jöran Persson från en person, som varit utsänd
att bland annat spionera på Per Brahe och som blivit
upptäckt i sitt vackra förehavande. Några år senare måste greve
Per avgiva en förödmjukande förbindelse för att avvärja det
straff han sades ha rättvisligen förtjänt. Han måste lova att ej
utan tillstånd infinna sig hos konungen och i stället vistas på
den ort, som denne bestämde, att ej utan särskilt uppdrag
befatta sig med några rikets angelägenheter, att till konungen
avstå ett hus, som låg i Stockholm bredvid dennes trädgård
mittemot slottet, o. s. v. Detta hindrade icke Erik att ett par månader
senare förmå honom att åtaga sig ståthållarskapet i Estland —
vilket Brahe dock aldrig kom att tillträda. Gustav Vasas både
svåger och svärfader Gustav Olovsson (Stenbock) hade några vilda
och trotsiga söner, bland vilka den vildaste, Olov, på en riksdag
1564 anklagades inför nämnden, förstärkt med ett antal adelsmän
och biskopar, för några förolämpande uttryck, som han på en
utfärd skulle ha fällt om konungen: »Vad kung Årre har händer
emellan, det behåller han väl, men det sker väl en dag, att han skall
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
