Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
saker, men han förklarade sig icke kunna göra något, förrän
han befriat sig från anklagelserna. Meningen var sålunda att
ännu en gång upptaga målet mot den, som året förut bekänt
sig skyldig, i väntan att finna en tjänstvillig domstol, som skulle
fria den anklagade. Vilka föreställningar om den högsta
rättskipningen måste ej ha rått!
Under sådana förhållanden och en dylik växande orosstämning
i landet tillrustade konungen sitt högtidliga bröllop med Karin
Månsdotter, vilken i början på året skänkt honom en son, som
fick namnet Gustav. Det är lätt att tänka sig, att detta steg,
trots alla givna försäkringar, måste förefallit många skandalöst.
Bröllopet firades den 4 juli, och dagen därpå kröntes Karin
— för några veckor — till Sveriges drottning i närvaro icke
blott av en del utav rådet, adeln och prästerskapet utan även
av några hennes egna fränder utav bondesläkt. Under dessa
högtidligheter utfärdåde konungen ett öppet brev till Sveriges
folk med uppmaning att fira en tacksägelsefest med anledning
av hans återvunna hälsa, ett brev som väl må kallas »en dåres
bikt». Honom hade för någon tid sedan berättats, hette det
där, att några av hans undersåtar icke hade förhållit sig mot
honom, såsom deras ed och trohet krävde, varför han föranlåtits
att sammankalla ständerna till Uppsala. Och efter samma ständer
fällde en dom över de skyldige och dömde dem saker till
majestätsbrott och med samma dom något fördröjdes, kunde han
icke förstå, vilken mening som låg under, i synnerhet som
mångahanda tal hördes, likasom han icke vore vid styrelsen utan att
man hade en annan konung. »Därutöver hände sig, att den
herr Nils Svantesson kom så oförvarandes inpå oss utan all
säkerhet och lejd, där han (dock) visste sig mycket ont ha handlat
mot oss och Sveriges rike.» Och efter konungen alltsedan krigets
början rönt mycken olydnad och ohörsamhet av sina tjänare
och undersåtar, kunde han ej annat tänka, än att de
allesammans beslutat sig för en annan konung. »Och efter vi icke
visste, vem det vara skulle, tänkte vi icke rättare, än att herr
Nils Svantesson skulle vara densamme», varför Erik till en början
ämnade förlika sig med honom och hans fader. Men efter greve
Svantes ord föllo så, att konungen ej annat kunde förstå, än
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
